Jag minns fortfarande när jag hörde Phil Wickham för första gången. Hans röst gick rakt in i själ och hjärta på debutsingeln ”Grace” och resten är, klyschigt nog, historia. Mycket vatten har runnit under broarna inom den kristna musiken sedan dess, men Phil har år efter år seglat vidare i genren och gång på gång näst intill överträffat sig själv.
I dag har han nästan tre miljoner lyssnare varje månad på Spotify och en miljon prenumeranter på Youtube, och hans turnéer är både stora och storslagna. Han har, kort sagt, etablerat sig i den absoluta toppen av den kristna musiken.
Hans förra skiva, Hymn of heaven (2021), var en ren succé, som tills i dag strömmats över 100 miljoner gånger – bara på Spotify. Det är, så klart, stora skor att fylla efter en så stor succé, men det är varken första gången det händer honom eller något som verkar bekomma Phil det minsta. Han fortsätter helt enkelt göra det han är bäst på: bjuda på lovsångspop som verkligen fångar hjärtat med texter och berättelser.
I believe är Phil Wickhams nionde skiva, borträknat några singalong-, jul- och liveskivor, men det skulle lika gärna kunna vara album tre eller sju. Nivån på det han gör är fortsatt hög, rösten lika bra som alltid och texterna på samma djup som vi är vana vid.
Tillbedjan och lovsång är i fokus, som tidigare, och texterna handlar om Gud och vad han har gjort, om Phils tro på Jesus och om Faderns djupa kärlek till oss människor. Låtarna avlöser varandra utan att det någonsin blir platt eller intetsägande. I stället förvandlar Wickham, ånyo, ett helt album till en enda lång lovsångsstund som drar lyssnaren närmare Gud.
Öppningsspåret, ”This is our God”, är den – nästan obligatoriska – stora hitlåten från skivan, singeln som banar väg för skivan och som når de största lyssnarsiffrorna. ”Sunday is coming” och inte minst ”The Jesus way” är också singlar av hög klass och ganska typisk Wickham-pop, på ett bra sätt.
Men singlarna skrapar bara på ytan. För precis som vanligt finns det liv hela skivan igenom. Titelspåret ”I believe” är lite av Phils egen trosbekännelse, ”Creator” blir en snabb lovsångsfavorit, ”100%” flirtar lite mer åt soulhållet och duetten ”Holy moment” tillsammans med Naomi Raine är lika magnifik som den är vacker.
Allt avrundas med hans egen version av Bethel Musics starka lovsång ”Back to life”, som han själv varit med att skriva. En perfekt punkt på ett riktigt bra album.
I believe är ett mångfacetterat album som är lika bra att ha i bakgrunden som i en bönestund, vid bibelläsning, på jobbet eller vid en andakt. Det är inga överraskningar; det är bara riktigt bra lovsång, där Phils röst och budskap träffar lyssnarens inre.
En del skulle kunna argumentera att Phil alltid låter likadant – och trots att det inte är några större utsvävningar mot hur det brukar låta så är det en styrka snarare än tvärtom. Hans signum lever kvar och ger ännu fler bra låtar till en redan löjligt lång och stark låtlista från en 17 år lång karriär.