Underrubriken på Gita Anderssons bok är Att förvandlas som människa och kyrka och det är verkligen det boken handlar om. Författarinnan beskriver sin egen personliga resa från uppväxten i ett arbetarhem i Stockholm till kontakt med kyrkan via konfirmationen och nyfikenheten på österländsk religion.

Därefter berättar hon om en resa till ett hinduiskt ashram vid Ganges strand i Indien, där studiet av hinduiska skrifter och hinduisk religiositet dominerade.

Just på detta ashram kom Gud till Gita i en omvälvande upplevelse och när hon kom tillbaka till Sverige fanns den erfarenheten djupt präglad i hennes inre. Nu blev det Jesus och kristen tro som hamnade i centrum och efter ytterligare en Jesusupplevelse började Gita läsa religionspsykologi och teologi för att så småningom bli präst i Sollentuna. I boken reflekterar hon öppet och ärligt om det skifte hon fick göra i synen på Gud, Jesus, Bibeln och kristen tro.

Hon kommer som präst till Kummelby kyrka och där ingår hon i ett team med Staffan Stadell och Christer Wallström. År 1995 åker teamet till London och får då kontakt med Holy Trinity Bromton, en kyrka som börjat utveckla Alphakonceptet. Man prövar detta i Kummelby och resten är historia.

Undan för undan sprids Alpha över Sverige och Kummelby blir samordnare för hela landet. Man håller egna kurser och medverkar vid konferenser på flera platser för att sprida konceptet till andra. I boken berättar Gita om hur man upplevde den helige Andes konkreta ledning i arbetet.

I den sista delen av boken berättar Gita vad Alphakurserna betytt för den lokala församlingen i väckelse och förnyelse, i överfulla gudstjänster, i ökande antal frivilligarbetare och om ett ökat antal människor som kommit till personlig tro. Hon är helt övertygad om att detta fortfarande är en väg för förnyelse av enskilda och hela kyrkan.

Gita Anderssons bok berör på djupet. Den är ärlig och väjer inte för svåra frågor, men visar vad Gud kan göra i vår tid genom människor som är öppna för Anden och villiga att ställa sig till förfogande.