Under 1800-talet blev Carl Olof Rosenius (1816–68) en av de viktigaste rösterna i det kristna Sverige. Något sådant hade inte funnits tidigare – en lekman med oavslutad teologisk utbildning, som genom förkunnelse och journalistik blev en inspiratör till stora kretsars trosvisshet. Han stod också helt och hållet på den klassiska kristna trons grund.

Rosenius själavård följde troget vad som vunnits under pietismens framväxt. Men han förmådde ge det ny gestalt i ord och sång. Dessutom hade han kring sig en krets av betydande begåvningar, främst Lina Sandell och Oscar Ahnfelt.