Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.
Efesierbrevet 2:17

Världen idag

Religionsfrihetens betydelse lyfts i välunderbyggd skrift

Recension · Publicerad 00:00, 13 apr 2022

Intellektuellt stimulerande fackboksläsning behöver inte vara av det slaget att den genererar idel instämmanden. Tvärtom kan litteratur som ger anledning till reservationer vara väl så givande att läsa. Så förhåller det sig för min del med Jacob Rudenstrands angelägna bok Den första rättigheten: frihet till religion, frihet från religion (Timbro).

Till det jag värdesätter med hans elegant designade skrift hör att den tvingar mig till att formulera ett antal invändningar.

Låt oss börja med några reflektioner kring titeln. Det är inte från människonedtecknade dokument utan från Skaparen som våra naturliga rättigheter utgår. Treenighetens Gud har gett oss liv och frihet.

Detta är ett fundament för vår västerländska samhällsordning. Den mest grundläggande rättigheten är inte rätten till eller från religion, utan rätten till liv – från konceptionen till den naturliga döden.

Jag skulle därnäst i rangordning sätta yttrandefriheten.

En alternativ titel på Jacob Rudenstrands bok vore den mest hotade rättigheten.

Rätten till liv i ovanstående definierade mening erkänns inte i Sverige, den är således inte hotad utan satt ur spel. Yttrandefrihetens ideal frångås förvisso i praktiken ofta, men i teorin råder relativt bred koncensus i Europa om dess värde.

Så ej om religionsfriheten.

I en kommentar till den uppmärksammade rättegången om hets mot folkgrupp (HBTQ-kollektivet) som nyligen utspelat sig i Finland mot en politiker och en biskop skriver den konservativa tidskriften The American Spectator att åklagaren i praktiken hade ställt kristendomen inför rätta.

Aktuella svenska exempel på hur religionsfriheten inte respekteras är hotet mot vigseltvång av homosexuella par, försöken att förbjuda samfundsdrivna friskolor samt de extremt långtgående inskränkningar att utöva trons sociala dimension som rådde under delar av den långa perioden med Covid-19-restriktioner.

Författaren ger ytterligare exempel.

Det råder således ingen tvekan om att denna genomarbetade och av närmare 700 fotnoter underbyggda bok kommer i rättan tid. Om skriften får det genomslag som den förtjänar kan den bidra till att tvinga svensk offentlighet att se, där den helst blundar.

Till de viktigaste kapitlen hör det i vilket kritik riktas mot oviljan att erkänna folkmord på, och fördrivning av, kristna.

Det är också välkommet att Rudenstrand tar upp försöken att stämpla ut M-politikern Elisabeth Svantesson ur svensk politiskt liv med hänvisning till hennes bakgrund i Livets Ord.

En parallell som jag själv har följt på nära håll var när ett antal lundaakademiker drog i gång ett drev mot universitetets dåvarande rektor Per Eriksson. Även i hans fall ansågs kristen bekännelse vara ett problem.

Jacob Rudenstrands framställning har en tydlig disposition. Efter ett preludium om den sekulära åsiktskorridoren behandlar författaren med engagemang och kunnighet i tur och ordning religionsfriheten i världen, religionsfriheten i historien samt religionsfriheten i Sverige.

Personligen har jag funnit det sistnämnda partiet mest intressant (och problematiskt).

Jag uppskattar att Jacob Rudenstrand för in sociologen Hans L Zetterbergs resonemang om autonoma samhällssfärer i diskussionen om religionsfriheten.

När partiväsendet vill använda staten för att styra kyrkors syn på till exempel äktenskapet är det ett solklart intrång från den politiska sektorns sida i den religiösa sfärens territorium. Det gäller också när Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna vägrar lämna Svenska kyrkan ifred.  

Men vi får inte vara blinda för att delar av den religiösa sfären i Sverige gör sig skyldig till motsvarande kränkningar, det gäller samfund och kyrkoledare som inte förmår hålla isär tro och politik/samhällsliv.

Ett exempel är böneutrop från moskéer, ett annat när ärkebiskop Antje Jackelén tar sig rätten att brevledes söka föreskriva ett demokratiskt politiskt parti hur det ska förhålla sig till Svenska kyrkan.

Jackeléns uppseendeväckande beteende utgör ett teokratiskt intrång i den politiska sfärens landområden. Böneutropen är i sin tur en religiös kolonisering av det offentliga rummet (som inte kan jämställas med kyrkklockor som kallar till gudstjänst inom den kristna sfärens geografi).

Jag ska inte överdriva åsiktsklyftan mellan mig själv och Jacob Rudenstrand. Åtskilligt av det som sägs i hans bok är jag som framgått enig med. Jag sätter också värde på att han lyfter fram uttryck för politisk och massmedial arrogans – för att inte säga översitteri – i frågor av religiös natur.

Till det jag har svårt för den i vissa (långt ifrån alla) delar av skriften förekommande tendensen att parallellställa väsensskilda former av religionsutövning med varandra.

Min egen syn på islam i Europa är mera skeptisk/kritisk än författarens. Den mångkulturella romantiseringens och den naiva religionsdialogens tid bör vara förbi.

I den politiska verklighet vi lever i måste religionsfriheten problematiseras i förhållande till islam, i synnerhet militant sådan.

Varje samhälle har rätt till självförsvar. Våldsbejakande, terrorstödjande, antisemitiskt laddad och rättighetskränkande trosutövning – innebärande till exempel att halva mänskligheten ska ha heltäckande klädsel – utgör ett hot mot vårt västerländska sätt att leva.

Att religiös mångfald i sig skulle vara av godo är en ohållbar ståndpunkt som återges i boken, till synes med instämmande från författaren.

I flera europeiska länder har man stängt ett antal moskéer med militant inriktning (vilka givetvis inte är representativa för alla muslimers trosutövning).

I en mening kan detta ses som en inskränkning av religionsfriheten, i en annan som en förutsättning för densamma.

Hotet mot religionsfriheten kommer inte bara från staten utan också från delar av det religiösa spektrumet. Till de som i praktisk handling representerar detta hot hör de delar av svensk- och frikyrkligheten som arbetar konsekvent för att marginalisera – mobba ut – präster och lekmän som inte delar dessa kyrkors progressiva (historielösa) kristendomstolkning i till exempel ämbetsfrågan eller sexualetiken.

Det är en dimension av den mångfacetterade frågan om frihet till religion som borde diskuteras väsentligen mera.

Om skriften får det genomslag som den förtjänar kan den bidra till att tvinga svensk offentlighet att se, där den helst blundar.

Litteratur

Den första rättigheten: Frihet till religion, frihet från religion
Jacob Rudenstrand
(Timbro)

KD vill att polisen dna-testar vid utlänningskontroller

Politik. KD vill återuppliva Reva-projektet med skärpta inre utlänningskontroller, säger partiledaren Ebba... lördag 13/8 17:00

V vill se ”svenska elpriser” – utmanar EU:s konkurrenslag

Energipolitik. Vänsterpartiet vill införa ett lägre pris för svenska elkonsumenter och behålla marknadspriset för... lördag 13/8 12:00

Förvirrande när kristna ledare kallar muslimer ”trossyskon”

Ledare I ett pluralistiskt samhälle med en mångfald av religioner och livsåskådningar sida vid sida blir... lördag 13/8 00:00

Vårt aktiva ja och nej är avgörande nycklar i Guds rike

Ledare ”Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’. Allt därutöver kommer från den onde” (Matt 5:37). Jesu ord är... fredag 12/8 00:00

”Tack vare er har jag lärt känna Jesus”

Inför söndag När jag skriver detta är det mitt i semestern. Flera veckor av att få koppla av, uppleva saker,... torsdag 11/8 00:30

Saklig ideologisk debatt behövs inför valet

Ledare I dag är det exakt en månad kvar till valet. De gångna fyra årens rikspolitik har främst känts som... torsdag 11/8 00:20

Låt oss välsigna och hedra alla lärare

Andakter av Carl-Erik Sahlberg. Det här är sista söndagen innan skolan börjar. Sex–sjuåringarna, som ska börja skolan, undrar hur... lördag 13/8 00:00
E-tidning
Under perioden 20 juni–19 augusti är kundtjänst endast öppen vardagar kl 10–12.
Magasin
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier