Den som letar efter kristna filmer får ofta leta länge. Den som letar efter svensk kristen film letar oftast förgäves. Men film har blivit ett media som använts allt oftare även i missionssyften, och kanske är den svenska filmen Barfota rop ett första steg mot det även här i Sverige?
Låt oss hoppas det. För Barfota rop är ett glädjeämne, både tack vare budskapet och handlingen men också för det proffsiga sätt som den gjorts på.
På 1840-talet var Sverige ett land i fördärv, där människorna söp och hade ett vilt leverne. Men så händer något – en generation barn ställer sig upp och börjar ropa ut till förändring.
Det är där filmen Barfota rop tar sin början. Den unga flickan Ophelia vaknar upp ur en dröm, en dröm som fått henne att inse att hennes socken är på väg att förfalla och att något måste ske.
Tillsammans med andra barn reser hon sig upp, börjar läsa ur Bibeln och samlar ihop träffar där barnen står och ropar ut sina predikningar i miniformat. Trots att det enligt lag, konventikelplakatet, är förbjudet.
Hennes och de andra barnens initiativ inspirerar och en förändring startar i bygden. Men Ophelia och kamraternas ropande ses inte på med blida ögon av alla. Både länsmannen och bygdens prost är på kollisionskurs med Ophelia.
Barfota rop utspelar sig i en svunnen tid, vilket gestaltas skickligt genom de noga utvalda inspelningsplatserna som ger en känsla av en Astrid Lindgren-värld med gamla torp och träbyggnader.
Miljön gestaltas i form av ett högklassigt foto som lyfter filmen ytterligare och ger den en trovärdig kuliss.
De vackert gestaltade scenerna är återkommande höjdpunkter. Som när barnen samlar en skara människor utomhus vid ett gammalt träd, eller när barnen samlas på ett höloft.
Ophelia och hennes kamraters ropande förändrar en hel bygd, och i förlängningen långt mer än så. Tillsammans får de se både helande och hur deras socken vänder sig till Gud.
Här är det barnen som står i centrum, vilket även framgår genom att det är barn som – tillsammans med Maria Viklund – arbetat fram dess manus.
Barnen i filmen gör fina skådespelarinsatser, Ophelia och hennes klasskompis Beatrice är bara två av dem. Många härliga dialekter förgyller också, där Beatrices mamma som ilsken lärarinna blir en favoritkaraktär som får mig att dra på smilbanden.
Det är oerhört inspirerande att se en kristen svensk film, som trots att den är skapad långt bortom de stora filmbolagen lyckas skapa en vacker, finstämd och högklassig produktion. En film som man efteråt vill se på nytt – vilket bara det är ett starkt betyg.
Det som väger tyngst och inspirerar mest i Barfota rop, är att det är just barnen som startar en väckelse i en hel bygd. Det är barnen som står upp för Bibeln, som reser sig upp och ropar ut Guds ord.
I en tid som är allt mer sekulariserad är det svårt att inte tänka tanken – vad skulle hända om just barnen skulle resa sig upp för Gud på samma sätt i dagens Sverige?
Fotnot: Barfota rop går att hyra eller köpa via SF Anytime. Mer om filmen finns att läsa på barfotarop.se