Filmen Jesus revolution, som i dagarna har premiär på svenska biografer, har skördat stora framgångar i USA. Filmen bygger på boken Jesusrevolutionen (Sjöbergs förlag) som är skriven av Greg Laurie (en av huvudpersonerna i filmen) och Ellen Vaughn.
Jesus revolution utspelar sig i en tid där Time Magazines förstasida ropade ut frågan: ”Är Gud död?” (1966), som ett inlägg i debatten om vem som var mest populär: Jesus eller The Beatles. Samma laddning verkar ha letat sig in i pastorsfamiljen Smiths hem, där dottern tröttnat på kyrkan och kallar sin pappa för ”square” som i filmen översätts till ”torrboll”.
Parallellt med detta möter vi också Greg Laurie (spelad av Joel Courtney), en vilsen ung man som lever med sin missbrukande mamma i en husvagn på stranden. Från en festivalscen ekar det glorifierande budskapet om droger och psykedeliska upplevelser med orden: ”You come back and you define God” (ung: Du kommer tillbaka och du definierar Gud).
Det går inte många minuter innan tårarna balanserar i ögonvrån. Det ska visst hända fler gånger under filmen, och jag är långt ifrån ensam om att snörvla till med jämna mellanrum i biomörkret.
Ja, fotot är högklassigt och fångar allt från storslagna vyer till riktigt närgångna porträtt, allt kryddat med träffande ”oneliners”, vitsiga repliker. Det är som upplagt för att spela på känslosträngarna. Men det är något mer.
Kanske är det just att sitta i en biosalong, mitt i Stockholm, och se väckelsehistoria berättas utan den där förlöjligande jargongen som så ofta dyker upp när kristna sammanhang ska porträtteras, åtminstone i svensk kontext. Att låta verkliga historier om människors omvändelse och upprättelse få ta plats på bioduken berör på djupet.
Barfota Productions, som är svensk distributör av Jesus revolution, gjorde något liknande när de med sin film Barfotarop visade svensk väckelsehistoria på bio under 2022. Ser vi början av en ny era här? Låt oss hoppas och tro det.
Och just mycket barfota fötter blir det också i den här filmen. En episod som blir befriande komisk, men också så talande, är när den nyfrälsta hippien Lonnie Frisbee (Jonathan Roomie) möter pastor Chuck Smith (Kelsey Grammer) och hans lokala församling Calvary Chapel. Det kommer att bli början på något nytt – men inte utan friktion.
Ett träffande citat är när en äldstebroder, efter att ett antal hippies börjat besöka kyrkan, vänder sig till Chuck Smith och menar att kyrkobesökarna blir obekväma över det nya klientelet, varpå pastorn svarar att de kanske behöver bli obekväma.
Något som kommer fram mer i boken är att särskilt Chucks fru, Kay, redan innan mötet med Lonnie upplevt en stark nöd för dessa ungdomar, som hon själv sett på stranden vid Huntington Beach.
Filmen visar på den lokala församlingens betydelse i framväxten av Jesusrörelsen, något som också betonas i boken.
Händelserna som filmen bygger på var givetvis långt mer mångfasetterade än vad som gestaltas i filmen. Men det görs ändå ansatser att visa på fler sidor. Man förstår bland annat att Lonnie Frisbee kämpar med sitt äktenskap. Det blir också spänt mellan olika ledarfunktioner när rörelsen växer.
Ytterligare ett perspektiv, som går att läsa mer om i boken, är när känslomässiga upplevelser förväxlas med den helige Andes verk. I filmen gestaltas det under en tältmötesscen, där Lonnie Frisbee i ett forcerat tillstånd behöver lugnas ner av Chuck Smith. Klart står ändå att rörelsen gjorde ett enormt avtryck i samtiden, och enligt boken döpte Calvary Chapel 900 nya troende – varje månad.
När Time Magazine publicerar sitt juninummer 1971 pryder en illustration av Jesu ansikte omslaget med orden: ”The Jesus revolution.”
Men det som lever kvar starkast i mig är nog ändå det öppna hemmet. Hur Kay och Chuck Smith bjuder in och låter dessa långhåriga hippies – med bjällror på skjortslagen och blommor i håret – flytta in. Ta plats i deras vardag. Det berör mig eftersom jag vet om och ser flera sådana exempel i dag i min närhet. Där brokiga människor med allt sitt bagage får ta plats i någons hem, lära sig grunderna i det nya livet med Jesus, och sedan själv bli en sådan plats för en annan person.
Så frågan är inte om det kan hända igen, utan om en Jesusrevolution får hända, i ditt och mitt hem?