”Bristen på samtal och argumentation kring frågor om homosexualitet och kristen tro är oändlig i dagens Sverige”, skriver ”Sebastian”, en kristen ung man med homosexuella känslor som valt att leva avhållsamt.
Den svenska kyrkliga debatten om hbtq har hittills kännetecknats av en ganska stark slagsida åt att vilja legitimera homosexuell utlevnad (med undantag för Olof Edsingers uthålliga och kvalitativa behandling av frågorna), inte minst genom Libris båda utgivningar Välkomna varandra: Bejakande perspektiv på homosexualitet i frikyrkan (2017) – med en rad artiklar som tillsammans just bejakar homosexualitet i frikyrkan – och den självbiografiska berättelsen av Anton Lundholm, Välkommen in i min garderob (2017), som skildrar den långa och svåra kamp Anton hade i frikyrklig miljö innan han kom ut och nu lever i en samkönad relation.
Uppgiften att som teolog och församlingsledare hantera frågorna kring hbtq är grannlaga. Hur kan man visa på Bibelns syn utan att på ett felaktigt sätt stöta bort människor? I en lika välskriven som välkommen antologi, Bekänna färg: Kyrka och hbtq i en regnbågsfärgad värld, tar sig ett antal artikelförfattare an dessa viktiga och känsliga frågor.
Anslaget är det motsatta mot Libris båda volymer, och här kombineras gedigen bibelvetenskaplig analys samt sociologiska och psykologiska perspektiv med ett antal personliga berättelser av kristna, som brottats med attraktion till det egna könet, men på olika sätt landat i att homosexuell utlevnad är fel.
Boken innehåller också korta pastorala avsnitt som berättar hur olika församlingar hanterar homosexualitet. Verket, som är redigerat av Olof Edsinger och Ray Baker, inleds med dels flera teologiska artiklar – varav två tidigare publicerade i Libris antologi Den hemlösa sexualiteten – dels i den andra delen artiklar utifrån biologiskt, psykologiskt och sociologiskt perspektiv.
Espen Ottosen betonar att det är viktigt att kristna säger något om sex, då sex verkligen berör oss alla och Bibeln samtidigt har vissa andra värderingar än de som framkommer i medierna. Han sammanfattar det: ”Det sexuella samlivet hör till det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna.”
De personliga vittnesbörden, till exempel Bakers eget, är raka och starka. De bidrar till vad Richard Hays ser som sin målsättning: Bidraget ”ska bidra till en ömsint, genomtänkt teologisk reflektion bland trons folk”, och detta bidrar han till med en ganska heltäckande genomgång av bibeltexterna om homosexualitet.
Detta gör han med stor sakkunskap, men visar att samtidigt som homosexuella handlingar (han visar på att man inte räknar med sexuell ”läggning” i Bibeln) fördöms, så dömer Gud också all annan synd. Han slår fast: ”Det inga kryphål eller undantagsklausuler i Nya testamentet som lämnar utrymme för att acceptera en homosexuell livsstil under vissa omständigheter.”
Däremot är det en märklig slutsats av Hays att homosexuella som lever ut sin läggning självklart kan vara församlingsmedlemmar, samtidigt som han menar att personer med homosexuell böjelse inte får praktisera sin homosexualitet. Argumentet är att man annars måste utesluta andra syndare, men det håller knappast. Personer som öppet vill leva i synd, vare sig det gäller promiskuitet, homosexualitet, avgudadyrkan, dryckenskap etcetera (1 Kor 6:9–10), bör väl bryta med synden? Det borde väl i synnerhet gälla ledarna i församlingen?
Personligen tycker jag Hays lyckas mycket bättre med den bibelvetenskapliga delen än den pastorala.
Stefan Gustavssons utförliga artikel om Romarbrevets text om samkönade relationer är genomreflekterad och glasklar. Den är dessutom viktig då den effektivt bemöter och motbevisar Niclas Öjerbrandts argument (i Libris bok Välkomna varandra). Öjerbrandts artikel är ett av de mera ambitiösa försöken på senare tid att ifrågasätta Romarbrevet 1, som är den kanske besvärligaste texten för dem som vill ifrågasätta att Paulus är emot samkönade relationer.
Gustavsson visar att Paulus tveklöst är emot sådana. Olof Edsingers gammaltestamentliga artikel understryker samma sak. Bengt Holmbergs artikel om 1 Korintierbrevet ger likaledes en klar bild av att Paulus inte accepterar homosexualitet med slutsatsen: ”En kristen både måste och kan lämna allvarliga synder bakom sig, till vilka hör både heterosexuell och homosexuell otukt.” Och i sin artikel om antik syn på homosexualitet visar Ray Baker att det saknas grund för att det endast är pedofili och andra övergrepp som Paulus fördömer.
Sammanfattningsvis är den bibelvetenskapliga behandlingen av frågan excellent och fyller ett stort behov i samtalet om Bibeln och dess syn på samkönade relationer.
Den beteendevetenskapliga delen innehåller också en rad solida bidrag, såsom André Juthes ”Teorier om homosexualitetens ursprung”. Syster Sofie OP tar sig an på ett djupare plan än vad som är brukligt, könens komplementaritet, och både Anna Sofia Bonde och Olof Edsinger diskuterar normkritik och i det senare fallet även könsdysfori och queer.
Flera pastoralt inriktade artiklar ger material för reflektion kring hur man ska förhålla sig när någon ”kommer ut”, hur man ska se på medlemskap i församling. I fem röster från svensk kristenhet ges konkreta inblickar i pastoral praxis. Dan Salomonssons bild av församlingen som en avokadoförsamling får sammanfatta:
”Pingstkyrkan i Uppsala vill vara som en avokado där den tydliga och starka kärnan omges av en mjuk och tilltalade frukt. Kärnan är teologin och det centrala som församlingen samlas runt. Avokadoförsamlingen klarar av att vara generös och inkluderande utan att riskera att kärnvärderingarna och den bibelförankrade tron förändras. I detta bildspråk är kärnan icke förhandlingsbar.”
Bekänna färg är en mycket rik resurs för ett sansat samtal om hbtq och kyrka. Den teologiska behandlingen av ämnet är solid och de beteendevetenskapliga och pastorala kapitlen kompletterar bilden och ger ett rikt material för vidare samtal.
Det som sätter djupast prägel på läsaren är ändå de fem vittnesbörden om hur troende har hanterat sina homosexuella känslor i lydnad till Jesus och i flera fall upplevt hans befriande kraft. Det finns en väg och den vägen är Jesus.