I Makt med Gud gör Sven Almkvist en sammanställning av de 110 krönikor på temat bön som han skrivit i Världen idag under perioden augusti 2018 till juni 2021, där han kategoriserar innehållet i femton huvudgrupper med olika teman.

Språket fångar, man berörs, gläds, känner igen sig och utmanas. Detta är inte enbart uppbyggelse och undervisning, utan även god litteratur – en inte alltför vanlig kombination. Men så är ju också Almkvist medlem i Sveriges författarförbund.

Almkvist har ordet i sin makt. Och Ordet, det levande Gudsordet, har honom i sin makt. Författaren har själv gått den väg han anvisar. Han skriver inledningsvis: ”Bön är att utveckla en genuin vänskap med Gud. Att allt djupare lära känna Gud och bli känd av honom.”

De olika ämnesområdena som boken är indelad i täcker ett brett register, alltifrån tungotalandet och det profetiska tilltalet, till Cassianus böneregler från 400-talet e Kr. Ett axplock från huvudrubrikerna får antyda bredden av ämnen: Överlåtelse och tro, Anden och skriften, Lovprisning och tacksägelse, Den andliga striden, Bli alltmer helig, Böneregler för det rena hjärtat, Bön för varandra.

Och så några nedslag i texterna:

”Predikantens bästa skolbänk är bönerummet inför en öppen Bibel.”

”Att vara känd av Gud och därmed respekterad i andevärlden.”

”Av rädsla för konfrontation dansar man hellre pardans med tidsandan.”

Almkvist lyfter även fram bibliska sanningar som i vår tid sällan predikas, såsom Jesu ställföreträdande död och den dubbla utgången. Som en röd tråd genom boken understryks: Utan Bibelns Kristus som hörnsten och sanningens murlod, heller ingen kyrka som är ljus och salt i världen.

I denna böneskola adresseras bedjare av olika slag och traditioner, från bönekrigaren till pilgrimsvandraren. Här finns en ingång för alla och öppna dörrar till böneformer som ibland har skiljt oss åt.

Därför tror jag att Almkvists bok kommer att verka enande på Kristi kropp. Och då blir den samtidigt en del av svaret på Jesu egen bön: ”Må de alla vara ett.”