Andra världskriget innebar stora förändringar för kristen mission i världen. Det blev omöjligt att sända ut nya missionärer, och kristna från andra länder som besökte Sverige blev fast i landet och kunde inte komma hem. Grupper av missionärer blev kvar i missionsländerna längre än vad som var tänkt från början.

Sedan mitten av 1800-talet, då svensk mission tog riktig fart, hade resan ut till missionsländerna gått via båt och ibland landvägen. Dessa resor var tidskrävande och ofta förknippade med stora strapatser.

När kriget var slut var det fortfarande svårt att komma ut i mission, haven var minerade, kriget hade förstört samhällen och länder och kommunikationerna fungerade inte så bra.

Men kriget hade också inneburit ett lyft för flygkommunikationerna, och nu började några inom olika missioner fundera om inte flyg skulle kunna vara en ny kommunikationsmöjlighet ut till missionsfälten. En grupp missionärer på Madagaskar kunde inte komma hem och deras liv var i fara. Något måste göras snart, och denna situation var en av orsakerna till att frågan om missionsflyg aktualiserades.

Knutsons bok berättar den spännande historien om hur tre missionssällskap – Svenska kyrkans mission, Det danske misjonsselskab och Det norske misjonsselskap – gemensamt köpte in en DC3:a som fick namnet Ansgar. I boken berättar författaren om förberedelser, inköp och utrustning av planet och sedan om olika resor som skedde med detta plan, bland annat till Afrika och Asien.

En av piloterna var den välkände svensken Carl Gustaf von Rosen.

Ansgar flög under en femårsperiod, 1945–1950, omkring 890 000 kilometer under 3 400 flygtimmar och kunde transportera 1 200 passagerare till och från missionsfälten. 32 olika missionssamfund från hela världen kunde nyttja flygplanet, och missionärerna kunde på detta sätt få en mycket bekvämare och snabbare ut- och hemresa.

Knutsons bok beskriver en en viktig period i missionshistorien och har ett intressant bildmaterial.