Under det senaste årtiondet har antalet tonårsflickor i västvärlden som hävdar att de lider av könsdysfori och identifierar sig som transpersoner ökat dramatiskt. Abigail Shrier söker i denna bok svar på gåtan, vad beror det på?
Hon gör det genom att granska vetenskapliga artiklar, intervjua berörda parter: transaktivister på sociala medier, läkare, psykiatriker, lärare, samt mammor och pappor.
Inte minst talar hon med tonårsflickor och unga kvinnor som ser sig som transsexuella eller tidigare har gjort det, och hon gör det utifrån ett sekulärt perspektiv.
Författaren beskriver olika personers väg från kvinna till man, de flesta med en upplevd könsdysfori med start i puberteten genom utanförskap. Därefter till bekräftelse i en transvärld som ibland liknas vid en sekt, där de som är med i gemenskapen uppmuntras att ta stoppmedicin för att förhindra inträde i puberteten efterföljt av testosteroninjektioner för de flesta; andra väljer en slags könlöshet.
Hon beskriver även hur den som bytt kön till man och trots tio år av testosteron ibland får mens och påminnelse om sitt ursprungliga kön.
I boken ställer sig Shrier även frågan om den negativa bilden i dag av att vara kvinna – som att menstruera, värna om barn – ses som en fälla och bidrar till att unga kvinnor söker en annan identitet.
Personligen tänker jag efter att ha läst denna bok att om det har blivit så är det hög tid att vi kvinnor lyfter glädjen och det vackra med att vara född till kvinna, och det är sorgligt om vi inte lyckats förmedla det.
En av bokens styrkor är att den genomlyser de oåterkalleliga konsekvenserna av testosteroninjektioner för en kvinna, samt irreversibla konsekvenser av operationer, samt i många fall kvarstående dåligt psykiskt mående trots transformation.
Bland annat beskrivs också situationen inom skolor och hälsovård i USA, där minderåriga genom ett informerat samtycke kan börja med medicinska behandlingar till män utan normal diagnostik och utan föräldrars medgivande, samt utan undervisning om i vilken utsträckning operationer blir lyckade till funktion och utseende.
För den som inte är väl insatt i de senaste årens utveckling av vokabulären kring hur individer definiera sig, kan denna bok bli till stor hjälp genom sina förklaringar av begrepp inom transvärlden.
En svaghet som skiner igenom ibland är att texten bitvis är snabbt översatt.
Shrier säger i sitt slutord att hon skrivit denna bok för att de bästa sakerna i livet är värda att slåss för. Och att vi aldrig ska vara rädda för sanningen. Jag är tacksam till henne att hon gjort denna omfattande research om transepidemin och att hon lyfter sanningen så att vi kan vakna upp och skydda våra unga genom att snarare förstärka än utplåna kön.
Som fysiolog ställer jag mig frågan hur vi kan göra det. Jo, genom att bli medvetna om att vi och våra barn och unga påverkas av allt vi ser, hör, luktar, smakar, känner och gör. Vad vill vi själva, och vad vill vi att våra unga ska influeras av?
Till sist vill jag starkt rekommendera denna bok för den som önskar förstå hur unga kvinnor kan påverkas till att välja en annan könsidentitet. Boken är lättläst, upplysande och intressant.