Den som kan den svenska kristna musikhistorien kan sitt Edin-Ådahl. I dryga tio år var kvartetten av de två brödraparen en institution inte bara i landets kyrkor utan också långt utanför – inte minst efter att de 1990 vann svenska Melodifestivalen och fick tävla i Eurovision Song Contest med låten ”Som en vind”.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, och för Bertil Edin tog segern i Melodifestivalen en helt annan riktning än han kanske hade tänkt sig. Han ledsnade helt på musiken, sålde studion och blev i stället pastor.

Sedan dess har vi inte fått några musikaliska livstecken från Bertil Edin. Förrän nu.

Häromåret investerade han på nytt i en musikdator och började skriva låtar om saker som ligger honom varmt om hjärtat. Det har resulterat i att vi nu – drygt trettio år efter segern i Melodifestivalen – återigen får höra honom sjunga. Det visar sig att det har varit värt att vänta.

Bertils album Be calm, be silent torde vara – med tanke på hans musikaliska historia – ett av vårens mest spännande svenska kristna skivsläpp, och det är med nyfikenhet som jag ger mig i kast med att lyssna på skivan.

Hur låter han egentligen år 2022? Alldeles ypperligt ska det visa sig.

Redan den inledande låten ”Give your burden to me” sätter ribban genom en bluessväng – givetvis med ett obligatoriskt gitarrsolo – och det är ett koncept som passar både Bertils texter och röst väl. 

Det är där han rör sig, i bluesens och soulens förorter. Bertils behagliga röst är som skapt för just de här musikaliska landskapen, vilket gör att det hela tiden känns som hans riktiga hemmaplan, och hans berättande i sångerna får mig att svepas med rakt in i hans textvärld.

Men jag slås inte minst av Bertil Edins ärlighet och uppriktighet, som går som en röd tråd rakt genom skivan. Han beskriver själv att han har skrivit om ämnen som känns angelägna för honom. Det märks också tydligt när man lyssnar in texterna.

Den vackra ”Our love is forever” – Bertils kärlekshyllning till sin fru – är just vacker och kärleksfull på ett utomordentligt sätt. ”O mother I long for you” är även den både djup och innerlig, när han sjunger om saknaden av sin bortgångna mamma, samtidigt som hoppet om ett evigt liv ger en annan dimension.

Tunga ämnen ryms också, som på den tidsenliga nästan lite dystra ”Our children are crying”, som känns högaktuell med tanke på vad som händer runtom oss i världen just nu.

Utflykten till countrypopens rike i ”I belong to you” går hem även den, liksom den stilla men vackra skildringen i titelspåret ”Be calm, be silent”.

Kärleken till och budskapet om Jesus löper som en röd, självklar tråd rakt igenom skivan på ett fint sätt. Skönt gungande ”God is love” är en ren kärlekshyllning till vår skapare, även den gjord på ett ypperligt sätt, och ”Make me clean” är ett bluesigt rop till Jesus om mer av honom, om renhet och kärlek.

Det tog 25 år innan Be calm, be silent såg dagens ljus, men låt oss hoppas att det inte tar ytterligare ett kvarts sekel tills nästa.