Vi behöver mindre aktivism och mer kompetens

Vad händer med en stat vars institutioner och bärande samhällsfunktioner inte längre utövas av opolitiska kompetenta tjänstemän, utan utnyttjas för politisk aktivism? Nu senast exemplifierat av Göteborgs kommunstyrelses beslut att i förväg försäkra kommunens anställda rätten att begå lagbrott om en eventuell lag om anmälningsplikt för olaglig närvaro i landet skulle klubbas igenom i riksdagen (se ledartext i VID 23/9).

Liknande aktivism var förra årets utspel, där 291 (o)politiska tjänstemän på Utrikesdepartementet annonserade ut sin oro för vad den då kommande rege­ringen skulle driva för politik.

De politiska spelreglerna och de demokratiska processerna sätts ur spel när enskilda tjänstemän utnyttjar sina plattformar för egna ideologiska utspel. Vad skulle hända om brevbärararna vägrade dela ut brev till personer vars politiska åsikt man ogillar, eller om väderpresentatörer börjar ritar politiska budskap på kartan i direktsänd tv, eller om kommuntjänstemän låter barn till rätt parti få förtur i kön till förskolan?