Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Vad är egentligen en ”riktig” italienare?

Opinion · Publicerad 00:01, 11 jan 2013

Svenskheten är på tapeten igen och denna gång är det Katarina Mazetti som hamnat i blåsvädret efter en krönika i Icakuriren. Icakuriren – en tidning som normalt brukar förknippas med hemtrevnad och gemyt – blev med Katarina Mazettis hjälp förvandlad till en sällsamt obehaglig uppvisning i kulturhat och rasism då den prisbelönta författarinnan gavs utrymme att föra fram sina högst fördomsfulla åsikter om vad som kan betecknas som svenskt.
Det som Katarina Mazetti gav uttryck för i sin krönika skulle nämligen inte få sägas om någon annan kultur än den svenska. Skulle hon ha vräkt ur sig samma haranger om finländare, iranier, spanjorer eller kineser som hon gjorde om svenskar, skulle telefonen sannolikt ha gått varm hos Diskrimineringsombudsmannen.
Men Katarina Mazetti hade ett gott syfte. Det var Sverigedemokraterna hon ville åt. Och när man försöker komma åt Sverigedemokraterna är alla medel tillåtna. Så i likhet med så många andra gick hon till attack genom att förklara att ”riktiga” svenskar är ungefär lika ovanliga som vita älgar, att den enda riktiga svenska folkmusiken är gälla skrik på kossor och att ingenting av det vi ser som svenskt har det minsta med Sverige att göra.

Själv härstammar hon ”från en italiensk stenhuggare som kom till Sverige på 1800-talet”. Och då uppkommer genast frågan: Vad är en italienare? Hur många ”riktiga” italienare finns det, enligt Katarina Mazettis uppfattning? För nog måste väl alla andra folkslag och kulturer betraktas på samma analytiska sätt?
Inte nödvändigtvis. I Sverige har det under många år förts en närmast outtröttlig debatt om bristen på svenskhet. Och ju fler väljarsympatier Sverigedemokraterna får, desto viktigare blir det för förståsigpåarna att påpeka detta. Vad är en svensk? Svenskhet? Svensk kultur?
Slutsatsen blir alltid densamma: Svenskar finns inte och den svenska kulturen är bara ett hopkok av andra kulturer. Punkt.

På sitt sätt är det förstås helt sant. Vi är alla uppblandade och hopblandade med varandra – svenskar som italienare som norrmän som iranier. Men av någon outgrundlig anledning tycks detta enbart gälla just svenskarna och den svenska kulturen. I Katarina Mazettis värld tycks andra kulturer vara närmast statiska. Annars skulle hon knappast prata om sitt italienska ursprung som om det vore något självklart och odiskutabelt.
Själv är jag just en sådan vit älg som Katarina Mazetti hånfullt skrev om i sin krönika; ”Alla vet att den finns men få har sett den”. Nå, jag finns i alla fall. Och många har sett mig. Ni kan se mig nu, på bilden här i tidningen. Och jag är så där äckligt supersvensk som man helt enkelt inte får vara i den rådande Sverigehatartrenden. Dessutom råkar jag vara precis lika förtjust i mitt land och min kultur som vilken italienare, iranier, grek eller kines som helst.
Ändå är jag varken Sverigedemokrat eller rasist. Och jag måste tyvärr konstatera att det enda som kommer till uttryck i Katarina Mazettis djupt obehagliga krönika är fördomar, okunskap och rasism, endast bristfälligt dolda bakom  trivseltidningens gemytliga fasad.   

Valdeltagandet avgör inriktning

Israelkommentar Det är uppenbart att valdeltagandet avgör valen i demokratiska nationer, men i Israel är procentandelen som röstar särskilt avgörande. Detta beror på...

Hon läste Staksets bok – kom till tro på Gud

Vittnesbörd. En av dem som kommit till tro genom Sebastian Staksets bok är Linda Eriksson. Hon hade alltid lidit av ångest och tyckte att livet var meningslöst,...