Vi befinner oss mitt i stilla veckan. Det är veckan då Kristi kyrka världen över på ett särskilt sätt fokuserar på allt som hände under Jesu Kristi sista vecka till och med hans död och uppståndelse. Att denna vecka tidigt sågs som mycket viktig, märks inte minst i Nya testamentet, där allt som hände under dessa få dagar upptar en mycket stor plats av evangeliernas skildringar av Jesu liv. Detta är logiskt, eftersom evangelisterna utmålar Jesu Kristi försoningsdöd på korset och påföljande uppståndelse från det döda som det viktigaste som hänt under hela världshistorien!
Därför är det också logiskt att kyrkor världen över genom snart 2 000 år har lagt mycket tid och energi på att just denna vecka leva sig in i dramat som utspelade sig den där märkliga veckan i Jerusalem, för så länge sedan.
Detta innebär att det under de närmaste dagarna kommer att firas många gudstjänster som ger oss alla möjlighet att verkligen ta oss tid att tillsammans möta Herren! Här får vi en unik möjlighet att om igen leva oss in i budskapet från dessa livsförvandlande dagar, som på ett så avgörande sätt pekar in mot centrum av den kristna tron.
Vi får först på torsdagen en möjlighet att stanna upp inför Jesu Kristi instiftande av nattvarden. Måltiden som Lukas beskriver som den judiska påskmåltiden, som Jesus sedan lång tid hade längtat efter att få fira med sina älskade apostlar. Måltiden där Jesus verkligen tog apostlarna in till sig och som har varit och är en av kyrkans största skatter. Måltiden där han gav ut sig själv till apostlarna och ger ut sig själv till oss på ett oerhört konkret sätt! Måltiden som avslutades med att Jesus gick ut till Getsemane och i svår ångest svettades blod inför hans kallelse att dricka bägaren som innehöll mänsklighetens synd och skuld.
På fredagen är det naturligtvis korset som är i fokus. Korset där Jesus led och dog som försoningsoffret för mänsklighetens (inklusive din och min) synd och skuld. Korset där Jesus gång på gång bad: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör!" Korset där Jesus sade "I dag skall du vara med mig i paradiset!", till en grovt kriminell, döende man som vädjade till Jesus om en tanke. Korset där Jesus inte avslutade sitt liv i förtvivlan utan där han i stället utropade: "Det är fullbordat" som en smärtfylld men samtidigt förlösande avslutning av sitt liv!
På påskdagsnatten eller morgonen får vi så äntligen stanna upp inför vittnesbörden från den tomma graven. Vi får lyssna till alla vittnen som i total men glädjefylld chock omvittnade att de mött den uppståndne Jesus Kristus. Vi får möta Jesus Kristus själv som den uppståndne som är med oss alla dagar till tidens slut.
I västvärlden lever vi i en tid då starka krafter vill ignorera eller helt omformulera påsken och dess budskap. Då är det viktigare än någonsin att alla kristna går till kyrkan för att följa med genom påskdramat så mycket som möjligt! Vi behöver tillsammans som Kristi kyrka bli påminda om det som är grunden för vår tro. Vi som Jesu lärjungar inbjuds att vandra med vår Mästare till den tomma graven. Vi behöver få höra utropet: "Kristus är uppstånden!" och vi behöver få svara: "Ja, han är sannerligen uppstånden!"
På detta sätt och under denna påskhelg kan vi alltså få förnyad kraft att möta en sargad omvärld med Jesu Kristi kärlek och den helige Andes närvaro. Vi kan få förnyad kraft från höjden att på ett glatt, äkta och kärleksfullt sätt möta den omvärld där kärleken kallnar allt mer och där längtan blir allt större att möta det som är riktigt äkta.