Sveriges inställning liknar bosättarnas – allt eller inget

Trots att Israels regering i skrivande stund, tisdag morgon den sjunde juli, ännu inte i detalj har redogjort för hur och om man överhuvudtaget kommer att förverkliga sina planer på att tillämpa israelisk civil lag i Judeen och Samarien (i svensk press ”Israelisk annektering av delar av Västbanken”) har flera nationella regeringar, däribland Sverige, redan varit snabba att fördöma planerna. I den mening gör de gemensam sak med de judiska bosättare som motsätter sig annekteringen eftersom det på sikt bäddar för en palestinsk stat. Sverige, liksom övriga EU, borde ha en mera konstruktiv inställning.

De israeliska planerna är en del av en amerikansk fredsplan som utgår ifrån att betydande judiska bosättningar i Judeen och Samarien förblir under israelisk suveränitet också efter en eventuell framtida tvåstatslösning. Detta har varit utgångspunkten i samtliga tidigare internationella fredsinitiativ och har i dag ett ett brett politiskt stöd i israeliska knesset. Nämnas kan att även Nobel fredspristagaren och förre israeliska statsministern Yitchak Rabin i sitt sista tal till Knesset skissade på en liknande fredsplan. Denna plan utgjorde även grunden för den så kallade Osloöverenskommelsen som även erkändes av den palestinska sidan.

Nu låter det annorlunda. I stället för att notera att hela sjuttio procent av Västbanken under den amerikanska fredsplanen faktiskt skulle tillfalla den palestinska myndigheten koncentrerar man sig på det som man inte kan få. Den israeliska eftergiften är däremot omfattande och skulle mötas av hårt motstånd av israeliska bosättare men för det internationella samfundet gäller allt eller intet. I den meningen är de på samma linje som de bosättare vars inställning de kritiserar och avfärdrar som hinder för fred.