Sverige sticker ut i Europa

Antisemitismen sprider sig som en löpeld över världen. Många trodde, eller hoppades, att den skulle ha försvunnit efter Förintelsen. Även många judar. Kanske var det bara tomma och fromma förhoppningar. Kanske fanns det någon grund i förhoppningarna. För efter Förintelsens fasor, när hela världen sett vad kombinationen av antisemitism, enorm makt samlad hos nazisterna och deras medlöpare, och alltför få som stod emot resulterat i – hur kan någon vara antisemit?

Frågan är naturligtvis felställd. Antisemitism har sällan något med logik att göra. Och detta hat är så gammalt, förekommer bland så olika ideologier och är så spritt över hela världen, även på platser där det knappt finns några judar, att vi alla borde ha insett sanningen: Att antisemitismen ständigt måste bekämpas, på alla nivåer i samhället, för att åtminstone hållas stången.

Enligt en ny EU-undersökning upplever Europas judar att antisemitismen ständigt blivit värre under de senaste åren. Siffrorna är skrämmande, och då Världen idag redan har skrivit om det så jag ska inte upprepa det. Men man kan notera att samtidigt som Sverige är lika illa i detta avseende som alla andra länder, avviker vi på ett annat sätt – ett negativt sätt.