Opinion
"Snälla" politiker har skapat flyktingmotstånd
Avsaknad av skicklighet i det politiska hantverket kan inte kompenseras med hjälp av empati.
Empati är ett av människans adelsmärken. Förmåga till inlevelse och medkänsla gör oss unika. En av de egenskaper som karakteriserade Jesus – enligt kristen tro, den sanna människan – var just medkänsla: ”När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde” (Matt 9:36; Bibel 2000).
Det behövs människor med empati på alla områden. Vi behöver politiker som ser individen bakom statistik och siffror, tar in andras nöd och lidande, och med deras bästa för ögonen arbetar för förändring.
I det politiska hantverket krävs det sedan mer än empati. Politiker stiftar lagar och sätter upp system som ska gå att tillämpa generellt. De måste alltid göra avvägningar och dra upp gränser utifrån begränsade resurser.
Hur man än drar gränserna – för skattesatser, bostadsbidrag, sjukersättning, pensionsålder, flyktingmottagande eller vad det än är – så finns individer som olyckligtvis hamnar på fel sida. Situationen går inte att undvika. Flyttas gränsen för att hjälpa x, drabbas i stället y. Hur man än gör kommer någon finnas i en ofördelaktig situation. Det är därför det principiella tänkandet i politiken ofta måste få företräde framför individuell empati.
Fru Justitia ska vara blind och inte imponeras av positioner eller blidkas av elände. En universitetslärare ska inte rätta tentor utifrån empati med studenter; bedömningen ska ske utifrån redovisad kunskap. Samma sak gäller ofta i politiken. Det handlar om att presentera långsiktigt hållbara system som leder utvecklingen rätt.
Fredrik Reinfeldts ”Öppna era hjärtan” och Stefan Löfvens ”Mitt Europa bygger inte murar” uttryckte empati med människor i nöd. Men, för att citera tidigare statsministern Göran Perssons 1 maj-tal: ”De hade ingen plan”. Resultatet: ”En totalt misslyckad migrationspolitik”.
Vi behöver politiker med hjärta, som ser och känner med människor. På samma sätt behöver vi politiker med hjärna, som ärligt beskriver nuläget, ser konsekvenserna av olika handlingsalternativ och lägger upp strategier för att lösa faktiska problem. Avsaknad av skicklighet i det politiska hantverket kan inte kompenseras med hjälp av empati.
Per Ahlmarks bok Vänstern och tyranniet – det galna kvartsseklet beskriver en tid då ledande politiker lät sig förföras av kommunismens auktoritära ideologi och uttryckte sitt stöd för blodbesudlade diktaturer. Det har vi varit besparade i vår tid.
Men det senaste decenniet har ändå haft sin beskärda del av politisk galenskap. Politiker har utifrån goda ideal av solidaritet och öppenhet ignorerat realiteter som annars gäller inom politiken: volymer, kostnader, konsekvenser, en öppen diskussion om olika sätt att bistå…
När risken för samhällskaos blivit överhängande har man sedan i panik vänt 180 grader.
I årets Som-mätning är den största förändringen synen på just flyktingmottagande. På ett år har andelen som tycker att Sverige ska ta emot färre flyktingar ökat från 40 procent till 52 procent.
Här finns en ironi att ta lärdom av: Politiker, som önskade driva en flyktingvänlig linje, har genom det ogenomtänkta sätt man gjort det på, i stället skapat växande motstånd mot flyktingar hos en tidigare generös befolkning. För alla som önskar att Sverige fortsatt ska vara en hjälpande nation understryker detta vikten av genomtänkt och hållbar politik.
