S-hyckleri om statlig utförsäljning

I sin iver att stoppa regeringens försäljning av statliga bolag har socialdemokraterna och vänsterpartiet föreslagit en grundlagsändring så att en kvalificerad riksdagsmajoritet ska krävas för att bemyndiga sådana försäljningar. Det socialistiska blocket vill på detta sätt göra det svårare att sälja statlig egendom, och man kan tycka att det är vad socialisterna alltid ska kräva, eftersom de är just socialister. Men detta stämmer inte riktigt, åtminstone inte för de socialdemokratiska socialisterna. Vid en närmare granskning visar det sig att de egentligen inte har någonting emot att man säljer statlig egendom. Vad de egentligen är emot är att andra än de själva gör det.

En sammanställning från riksdagens utredningstjänst visar att socialdemokratiska regeringar sålde statliga bolag för totalt 116 miljarder kronor mellan 1994 och 2006. Men då krävdes inga grundlagsändringar och ingen socialdemokrat talade med darrande röst om det förkastliga i att sälja statlig egendom. Då var socialdemokraterna tysta för att det var de som regerade!
Men nu klagar de inte bara för att andra vill göra precis vad de gjorde utan också på formerna. Socialdemokraterna har gjort ett stort nummer av att nuvarande regeringen inte remissbehandlade ärendena och påstått att man på det sättet skulle ha brutit mot grundlagens beredningskrav. Men i inget av de mer än 20 fall där socialdemokratiska regeringar begärde sådana bemyndiganden gjordes någon som helst remissbehandling. Det vill säga att i mer än 20 fall gjorde socialdemokraterna precis vad de numera anser vara ett brott mot grundlagen.
För att kommentera ett sådant beteende finns det få ord som är så passande som Bibelns: "Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders."Vad man kan konstatera är att mer än socialister är socialdemokraterna opportunister, maktopportunister. De vill ha vissa regler när de själva regerar och andra när andra gör det. Denna opportunism är typisk för ett parti vars valspråk kunde vara "Makten framför allt", men den är djupt skadlig för landet. Att försöka ändra på våra konstitutionella spelregler bara för att man inte sitter vid makten, talar om ett parti som förblindats av sitt omätliga maktbegär.
Men låt oss för ett ögonblick leka med tanken att vi ändrar grundlagen och skärper majoritetskraven för att ge extra skydd åt det statliga ägandet. Då borde vi, i konsekvensens namn, göra detsamma med det personliga ägandet, det ägande som kommer från vårt arbete, det ägande som är grunden för vår frihet och vårt oberoende som individer. Ett sådant ägande borde inte betraktas som mindre värt i jämförelse med det statliga. Men sådant vill inte socialisterna höra talas om, och här är socialdemokrater och vänsterpartister socialister av samma skrot och korn. De lever i det land som Astrid Lindgren för drygt trettio år sedan kallade Monismanien, landet där respekten för det personliga ägandet är så obefintlig att skatterna kan höjas till mer än hundra procent.
Som tur är finns det inte bara en utan tusentals Pomperipossor, goda liberala Pomperipossor, för att hindra socialisterna att i solidaritetens och gemenskapens namn ta allt ifrån oss, för det skulle de göra om de bara fick.