S har omvänt sig – när gör medierna det?

Så kom det till sist, ett erkännande och en omvändelse. Social­demokraterna presenterade i veckan en rapport med rubriken ”Framväxten av parallellsamhällen”. Rapporten är en del av den förnyade samhällsanalys som ska ligga till grund för partiets framtida politik.

Presskonferensen var ingen munter tillställning, och politikerna på podiet gav intryck av att de hellre hade varit någon annanstans. Den känslan är fullt förståelig.

I rapporten tar nämligen Sveriges största parti – ofta betecknat som landets statsbärande parti på grund av sin långvarigt dominerande maktställning – bladet från munnen och erkänner att de under lång tid drivit en felaktig politik i den fråga som haft störst betydelse för utvecklingen i landet:

”Den största samhällsförändringen under 2000-talet i Sverige är den förändrade demografin på grund av invandringen. Sverige har gått från att vara ett av västvärldens mest homogena länder till västvärldens mest mångfaldspräglade och heterogena land.” 

Den utvecklingen är ett resultat av medveten politik – som har försvarats med näbbar och klor under flera decennier.

I en intervju i Aftonbladet river Lawen Redar, en av rapport­författarna, av det politiska plåstret och säger att ”invandrings­politiken har varit misslyckad”, att Social­demokraterna bör vara ”djupt självkritiska” eftersom partiet under decennier ”inte har tagit problemen på allvar”.

Detta har tillåtits pågå trots att alla med öppna ögon har kunnat se utvecklingen och trots att partiets egna kommunalråd, som konfronterats med resultaten av den förda politiken, ”under 20 års tid gett uttryck för att migrationen måste stå i paritet med integrationskapaciteten” – men deras röster har ignorerats.

På frågan om varför Socialdemokraterna under så lång tid fört fel politik är svaret rädslan för Sverigedemokraterna: ”När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt.” Det svaret är både en halvsanning och ett självmål.

Det är en halvsanning eftersom Socialdemokraterna valde att ignorera de flesta problemställningar relaterade till invandrings­politiken redan innan Sverigedemokraternas intåg i politiken. Deras framväxt från 2010 och framåt förstärkte bara den hållning Social­demokraterna redan hade. Och det är ett självmål eftersom Social­demokraterna därigenom bekräftar bilden av det egna partiet som verklighetsfrånvänt, fokuserat på politisk makt men oförmöget att inse och lösa konkreta samhällsproblem.

Det senkomna uppvaknandet hos Sveriges största parti är välkommet. Samtidigt är det många frågor som fortsatt hänger i luften. Det handlar ju inte om enskilda misstag eller om problem som varit omöjliga att förutse. Tvärtom: det handlar om en genomgripande samhällsomvandling med förödande resultat. Varför ska väljare framöver lita på att det parti som bär ett stort ansvar för misslyckandet nu plötsligt är ett parti kapabelt att lösa de uppkomna problemen?

Socialdemokraternas omsvängning utmanar också journalistiken. Både Dagens Nyheter och Aftonbladet, för att ta två exempel, har under samma tid varit ivriga påhejare av det social­demokratiska perspektiv som partiet nu självt underkänner. I sin opinions­bildning har de tillåtit att frågan om Sverige­demokraterna konsekvent fått företräde framför frågan om vad som händer med vårt samhälle. 

Journalistikens misslyckande är på detta område helt i paritet med det politiska misslyckandet. Den naturliga frågan är därför: När kommer deras omvändelse?