Rysskräcken

Ord kan fördunkla tanken och försvåra samtalet. Sedan Ryssland brutalt har våldfört sig på det självständiga landet och demokratin Georgien har man i Sverige talat om "rysskräcken". Många proffstyckare använder ordet i nedsättande ton, ungefär som om man skulle tro på tomtar och troll. Det finns stora likheter med den politiska användningen av ordet "fobi" med ett prefix typ islamo- eller homo. Det ska skiljas från den medicinska betydelsen av fobi.
För några hundra år sedan invaderade ryssarna Sveriges kuster; de brände, våldtog, mördade och härjade. Denna oförrätt ska givetvis inte näras i tanke och leda till bitterhet och hat som ska överföras från generation till generation. Skräckexemplet på sådant handlande har vi på Balkan, där hat traderas sedan slaget på Trastfältet år 1389 och som har lett till krig in i vår tid.

Det är skillnad på skräck och fobi å ena sidan och rimliga riskanalyser å andra sidan. Man kan väl inte anklaga georgier för att lida av rysskräck när de faktiskt upplever den ryska diktaturens terroriserande krigsmaskin.
Svenska politiker och försvarsberedningar har fallerat grovt i omvärldsanalysen. Efter Sovjetunionens kollaps har man naivt trott att den eviga freden i vårt närområde har infunnit sig, och man har därmed avvecklat försvaret. Nu ska Riksantikvarieämbetet försvara vår östra front och vi har satsat på ett miljöanpassat försvar. Det stora hotet mot fred lär vara att isar smälter på Nordpolen. Suck! Tala om det för georgier, moldaver, ukrainare och polacker.
Nej, de lider inte av rysskräck, men de har tragisk erfarenhet av sovjetrysk aggression och ockupation. De ryska hoten duggar tätt – allt tätare med Putin bakom rodret. Han är mannen som öppet uttalat att han saknar det kommunistiska ryska imperiet Sovjetunionen. Han och hans marionetter har på senare tid talat om att Ukraina inte är ett riktigt land, att Polen kan komma att anfallas och man har varnat Moldavien för att de skulle kunna bli nästa Georgien om de inte sköter sig.

Det finns cirka 25 miljoner ryssar utanför Rysslands gränser. Den ryska regimen hävdar att man har rätt att gå in i andra länder för att försvara deras intressen. Det är exakt samma retorik och taktik som österrikaren Hitler använde angående tyskar utanför Tysklands gränser. Är detta ett skräckscenario? Visst är det förskräckligt, men en inte helt orimlig riskanalys.
Vad kommer härnäst? Kommer Ryssland att kräva en landkorridor genom Lettland och Litauen till den ryska östersjöenklaven Kaliningrad? Kommer den svenska regeringen att pressas på eftergifter för att Ryssland vill skydda sina ekonomiska intressen som berör Gotland? Kommer man kränka ukrainskt territorium för att hävda ryska intressen i Svarta havet? Detta handlar om verkliga och viktiga omvärldsanalyser och det är inte rysskräck.

Världen idag
ledarsidan@varldenidag.se