Revolutionärerna själva de värsta förtryckarna

Med jämna mellanrum tycks vänsterprogressiva rörelser kollapsa i något slags inbördeskrig i en allt radikalare riktning. Nya fiender ska upptäckas och förgöras, under det att revolutionen eskalerar och till slut börjar äta sina egna barn.

Det hela började under franska revolutionen, där vänster-högerskalan föddes utifrån hur grupperna satte sig i Nationalförsamlingen, och där revolutionärerna för varje år flyttade allt längre ut i vänsterradikalism. Till slut övergick Frankrike i Skräckväldet, där vem som helst kunde anklagas och giljotineras som kontrarevolutionär.

För hundra år sedan uppstod i samband med ryska revolutionen en process där allt radikalare socialistiska rörelser sprängde sig ut och blev allt extremare, med Stalins skenrättegångar som grövsta exempel. För femtio år sedan stred 68-rörelsen inbördes om vilka som var de renläriga och vilka som skulle slås ner som klassförrädare och smygborgare. Olika tider, liknande processer.