För bara en vecka sedan hukade Bryssel under terrorhot på högsta nivå, och staden var under några dagar i stort sett avstängd och öde. De krafter av död och förödelse som tog 130 människoliv i Paris var nu riktade mot EU:s huvudstad. I dag, onsdag, hålls en helt annan typ av samling, när kristna från hela Europa samlas till den årliga bönefrukosten i Europaparlamentet, och undertecknad har förmånen att vara en av de inbjudna deltagarna.

Bönefrukosten har hållits varje år sedan 1998 och har ett mycket enkelt fokus: att vara en plats för kristna ledare att samlas kring Jesus och hans undervisning om att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv. I skuggan av förra veckans terrorhot känns den här samlingen som en godhetens rebellrörelse, med udden riktad åt minst två håll.

Dels är det en motkraft mot den fanatiska islamism som detta år riktat sina dödliga tentakler också mot vår världsdel. Bönefrukostens fokus på det dubbla kärleksbudet att älska Gud och vår nästa blir något radikalt annorlunda än de krafter som med automateld vill meja ner dem man utpekat som fiender. Vi samlas i dag i stället omkring den Jesus som inte tog till svärd när han greps, utan i stället valde att låta sig misshandlas och avrättas, medan han förlät dem som plågade honom.

Bönefrukosten och allt det kristna opinionsarbete som under resten av året bedrivs i Europa är också en vass udd emot de sekulära drivkrafter som är starkare i Europa än i någon annan del av världen. Där gudlösheten sedan upplysningen har velat förkunna religionens död, reser sig fortsatt kristna ledare och gräsrötter över vår kontinent och förkunnar att vi inte bara lever för oss själva, utan att vi har fått vår värld som ett ansvar att förvalta, och att vårt medel inte är uppror och våld, utan kärlek.

Dagens sekulariserade Europa lever ofta i en generande historielöshet. När Europa för 500 år sedan utkristalliserade sig som världens motor, vilade vår kontinent på ett över tusenårigt kristet arv. Det var i det kristna Europa som vetenskapen, kapitalismen, industrialismen och demokratin föddes. När vår kontinent låg i spillror efter andra världskriget var det kristna ledare som åter ville bygga upp Västeuropa som en motvikt mot de två totalitära systemen kommunism och nazism, och det var på bibliska värden de ville bygga en ny europeisk gemenskap.

Utopiska ideologier som socialism och liberalism har sina större eller mindre korn av sanning, men de kan också landa i förtryck, när de inte omgärdas av en biblisk människosyn som säger att varje människa äger ett okränkbart värde som Guds skapelse, och att hon därför aldrig får reduceras till enbart ett medel för att nå ett visst ideologiskt syfte. Det är den grundsynen som byggt Europa från Romarrikets dagar och fram till vår tid. Det är också den inställningen som är en trygg grund inför dagens och morgondagens stormar.

I en tid som vår är det tillfälle att frimodigt be ut den välsignelsebön som har betts genom årtusenden i tider av fred och tider av krig, i trygghet såväl som i kris.

Må Herren välsigna och bevara Europa

Må Herren låta sitt ansikte lysa över Europa och vara oss nådig

Må Herren vända sitt ansikte till Europa och ge oss frid