Ortodoxa i Ukraina firar juldag 25 december som en markering mot Moskva

Säg mig när du firar jul, och jag skall säga dig vem du är och vad du tillhör.

Resonemanget har fått all mer bäring i det av Putin-regimens Ryssland angripna och delvis ockuperade Ukraina. Ett radikalt och iögonfallande sätt att markera avstånd till Ryssland, och den rysk-ortodoxa kyrkans ställning även i Ukraina, är att fira ortodox jul och nyår vid annan tidpunkt än Moskva.

I Ryssland som använder den julianska kalendern för att styra kyrkoåret förskjuts många högtider med 13 dagar jämfört med de västliga kyrkornas firande, till exempel firas juldagen den 7 januari. Sedan 2018 har Ukrainas ortodoxa kyrka frigjort sig från att vara underställd rysk-ortodoxa Moskva-patriarkatet. Det ger den ukrainska ortodoxa kyrkans församlingar och präster rätt att lika mycket fira den kristna julen till minne av Jesu födelse den 25 december, som att göra detta på ortodoxa kristnas hävdvunna dag 7 januari.

Ukrainska ortodoxa och kristna erbjuds alltså att välja när man vill fira julen – eller att högtidlighålla Jesu Kristi födelsefest två gånger.

Att den rysk-ortodoxa kyrkans högste andlige ledare, patriarken av Moskva Kyrill, har påfallande intima och starka band till den ryska auktoritäre presidenten Vladimir Putin spelar in i detta scenario om ändrade juldatum.

Som en slags nationens andlige försvarare låter sig Kyrill nämligen, gärna och frekvent, användas och framträda som ett ideologiskt, andligt-kulturellt och värderingsmässigt redskap för den politiska makten och ryska militären.

Det görs i ett ryskortodoxt nationalistiskt försök att motivera och rättfärdiggöra Putinregimens av FN:s generalförsamling fördömda ryska militärinvasion av det demokratiska grannlandet Ukraina.

Bland alla rysknationalistiska uttalanden i den andan från patriarken av Moskva sticker flera ut. Hit hör inte minst påståendet att Gud skulle låta varje stupad rysk soldat få alla sina synder ”automatiskt förlåtna”, en iögonfallande utsaga utan biblisk teologisk underbyggnad.

Det faktum att stora delar av den tilltagande sekulariserade demokratiska västvärlden i sin familjelagstiftning och modernistiska värderingsmönster bejakar och lyfter fram den homosexuella livsstilen, och försökt ändra synen på vad som är ett äktenskap, utgör ett av de bärande teologisk-ideologiska argumenten från Putin-närstående patriarken Kyrill varför Rysslands invasion av Ukraina skulle vara rättfärdigt i Guds ögon.

Rent praktiskt innebär detta att vad man ser som ”det heliga Ryssland”, blivit ideologiskt och religiöst attackerat.

Rysslands självuppfattning är då att ikläda sig rollen som ett stort kristet imperium – i kraft av att tolka Ryssland som heliga arvtagare till Rom och Östrom (Konstantinopel, numera turkiska Istanbul), därav benämningarna ”Heliga Ryssland” och Moskva som ”det tredje Rom”.

Utifrån detta blir, med någon slags logik, därmed också rysk­ortodoxa Moskva-patriarken den som i praktiken är kristenhetens försvarare, överhuvud och bålverk.

Rysslands militära invasion av och angrepp på det västorienterade – men också religiösa och kristet traditionellt värdekonservativa – Ukraina rättfärdigas utifrån en sådan världsbild och självförståelse.

Med dessa ideologiska kullerbyttor blir Ryssland därmed inte angriparen, utan den angripne från det sekulära Väst.

Invasionen förvandlas alltså till ett försvar – av vad man ser som ett hotat, inte attackerande, ”heligt Ryssland”.

Detta utgör bakgrunden till att så många ukrainska kristna – ortodoxa som andra troende – känner avsmak för denna typ av resonemang som rysk-ortodoxa kyrkans ledare, Moskva-patriarken Kyrill, står för – och flyttar sitt julfirande till de datum vi har i den kristna västvärlden.