Oresonligt tryck på Israel skadar
alla parter – även Gazas befolkning

Det politiska och mediala trycket mot staten Israel har under många år varit hårt. Även före nuvarande krig fanns gott om grupper som ville bojkotta den judiska staten, eller ensidigt stödja den palestinska sidan. En kort period efter 7 oktober-dåden upplevde Israel stöd, men den vinden vände förutsägbart fort, och har de senaste veckorna växt till orkanstyrka. Argumentationen för detta är dock påfallande svag.

På den politiska fronten har flera länder i Europa nu erkänt en palestinsk stat, trots avsaknaden av flera av de grundläggande punkter som krävs för en fungerande statsbildning. Erkännandena görs i­ stället som politiska påtryckningsmedel, i hopp om att på detta sätt enklare kunna nå en fred. 

Risken är dock att resultatet blir det motsatta.

De som får ny vind i seglen av dessa obetänksamma initiativ är inte eventuella demokratitörstande palestinska grupper. Snarare har omvärlden än en gång spelat Hamas i händerna och visat att den som sätter i gång ett krig genom ett bestialiskt angrepp på civila israeler kan få starka diplomatiska belöningar. 

Detta ger därför ytterligare skäl för Hamas att fortsätta kriget och obekymrat vägra civila Gazabor en ytterst välbehövlig fred. Detta i vetskapen om att ett ytterligare förlängt civilt lidande kan vända omvärlden ännu starkare mot Israel. Demokratiskt valda regeringar borde veta bättre än att spela med i detta cyniska spel där alla blir förlorare.

Även kulturen och idrotten drabbas. Flera länder hotar med bojkotter av Eurovision om inte Israel utesluts. I fotbollens VM-kval har Israels landslag gått oväntat bra och har fortfarande en faktisk möjlighet att spela sig till nästa års VM i USA. Men just nu driver flera makthavare i fotbolls­världen samma krav som de muslimska diktaturerna länge fört fram: att Israel slängs ut från idrotten. 

Vi trodde kanske att fraser som ”Tävla inte mot judar” var förpassade till historien. Så fel vi hade.

Även från svensk horisont fortsätter de antiisraeliska aktionerna. Greta Thunbergs båtresa fortsätter, trots att flera medier rapporterat om att hon reser med radikala islamister som står Hamas nära. 

Och inför Bokmässan har Palestina­aktivister använt polisanmälan som metod att försöka stoppa Israelvänliga organisationer. 

En ovanligt orimlig anklagelse vill beslå den sociala hjälp­organisa­tio­nen Keren Hayesod (Förenade Israelinsamlingen) med att samla in pengar till israeliska försvarsmakten. Det är för det första djupt okänsligt att driva sådana kampanjer under den allvarliga tiden mellan det judiska nyåret och försonings­dagen. Men det är också djupt orättfärdigt att rikta en anklagelse som man vet är osann, i vetskapen att lögnen hinner färdas rätt långt innan sanningen hinner korrigera den.

Det är inte heller så att en ständigt ökande utländsk anstormning krävs för att nå fram till Israels regering. En stundtals mycket hård kritik har länge riktats inifrån Israel mot att Netanyahus regering gör för lite för att få hem gisslan och avsluta kriget. Detta sker som i alla demokratiska stater via politiska opposition, folkliga demonstrationer och kritik från fria medier. Men det sker samtidigt i den enade övertygelsen om Israels rätt att leva som judisk stat, fri från terrorhot från Hamas, Hizbollah och andra som vill Israels snara död.

En mer lösningsorienterad och moralisk inställning från omvärlden hade varit att i stället vända detta tryck mot den terror­rörelse som startade kriget och skulle kunna avsluta det genom att släppa gisslan och lägga ner sina vapen. Att så inte sker skadar nästan alla inblandade – inte minst civil­befolkningen i Gaza. Och det är mycket sorgligt.