Opinion
Nya förbundets profet tjänar i församlingen
Vi tänker oss en profetisk gåva alldeles för snävt om vi tror att den bara ska utövas i gudstjänstsammanhang.
En av de fem tjänstegåvorna som nämns i Efesierbrevet 4:11 är profeten. Församlingen är uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund, skriver Paulus i Efesierbrevet 2. I församlingen i Antiokia nämns fem personer som var verksamma som lärare och profeter (Apg 13).
Paulus uppmanar oss i 1 Korintierbrevet 14 att sträva efter kärleken men vara ivriga att få den profetiska gåvan. Den som profeterar ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Profetian bygger upp församlingen. Paulus liknar det profetiska vid en trumpet som ger en tydlig signal. Han betonar att profetiorna ska prövas. Gud är inte oordningens Gud.
Det profetiska handlar om att den uppståndne Kristus lever mitt i sin församling och talar till oss. Han använder mänskliga redskap för att tala till oss. Den profetiska tjänsten kan fungera på många olika sätt. Den fungerade på ett mäktigt sätt i Gamla testamentet, men då var profeterna i stor utsträckning individualister.
I nya förbundet ingår den profetiska tjänsten i församlingens funktion och samverkar med andra gåvor och tjänster, och det profetiska prövas också i församlingen.
I vissa lägen är profetior och profetiska ord riktade till en enskild person. Ett exempel på detta från Bibeln är när profeten Natan fick budskapet till kung David, ett budskap med uppmaning till omvändelse och bekännelse av synd. I detta läge skulle det profetiska budskapet förmedlas till den berörda personen.
Vid ett tillfälle gav Herren mig ett varnande profetiskt ord till en specifik organisation i svensk kristenhet. Det ordet har jag aldrig förmedlat offentligt, utan det förmedlades genom ett brev till styrelsen och ledningen för den berörda organisationen.
Vi tänker oss en profetisk gåva alldeles för snävt om vi tror att den bara ska utövas i gudstjänstsammanhang. Den behöver inte heller alltid åtföljas av orden ”Så säger Herren”, utan kan förmedlas på många olika sätt. Många av de tidningsartiklar som jag har skrivit har jag till exempel upplevt som profetiska tilltal, även om det inte har uttryckts på det sättet.
En prövning behöver göras av profetiska budskap. En prövningsgrund är naturligtvis Bibelordet, att det är i linje med grundläggande bibliska principer. I församlingen i Antiokia arbetade profeterna och lärarna tillsammans, det gav en bra balans åt den profetiska tjänsten.
En annan prövningsgrund är att budskap stämmer med fakta och verkligheten. I framtidsinriktade profetior bör de också prövas utifrån verkligheten. Ett dilemma är dock att man inte vet Guds tidsplan. Jesaja profeterade om Jesus, och uppfyllelsen kom 700 år senare. Jona profeterade om Nineves undergång, men det inträffade inte därför att staden bad och omvände sig i stället och räddades från domen.
En profet eller en person som utövar profetians gåva men som inte öppnar upp för prövning av budskapen, bör man inte acceptera. En viktig grund i prövningen är profetens karaktär och ödmjukhet.
Den profetiska tjänsten är nödvändig och grundläggande i all vital andlig verksamhet. Den uttrycker sig på olika sätt och på olika nivåer. Ibland lågmält i den lokala församlingen, där man levererar träffsäkra budskap både till enskilda och i församlingens gudstjänster. Ibland är det i form av profetiska predikanter och skribenter, som levererar budskap av både vision och framtidsvyer, uppmuntran och tro, och i vissa lägen varningar och med maningar till omvändelse.
Den nytestamentliga profeten är aldrig en ensamvarg; man finns i ett lokalt sammanhang och kan underordna sig. Man samverkar alltid tillsammans med de andra tjänstegåvorna.
