"Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet." Så står det i artikel 9 i Europakonventionen. En konvention som sedan 1995 är svensk lag, till skydd för svenska medborgares mänskliga rättigheter. Sverige är, som Världen idag tidigare har rapporterat om, av flera organisationer anmält till Europarådet för att inte skydda samvetsfriheten. Nu har regeringen svarat på anmälan.
Den svenska regeringen menar i sitt svar att det i Sverige inte finns några fall där vårdpersonal anmäler sina arbetsgivare för hinder mot samvetsfriheten. Kanske det finns en och annan på Rosenbad, som i dag ångrar att man uttryckte sig så.
För nu finns det ett fall – Fallet Ellinor. Svaret till Europarådet kom nämligen kort före att Ellinor Grimmark från Tenhult anmälde sin arbetsplats till Diskrimineringsombudsmannen. Ellinor är ett konkret fall, en människa av kött och blod, som både fick indragen studielön och hänvisades till annan arbetsplats, när hon meddelade att hennes samvete förhindrade henne att delta i abortverksamhet. Chefen på Höglandssjukhuset i Eksjö meddelade svart på vitt att Ellinors avvikande syn på aborter var anledningen till indraget löfte om arbete. Tydligt så det förslår.
Att fall inte anmäls är heller inte synonymt med att fall inte finns. Mörkertalet gällande samvetsförtrycket är säkerligen stort. Det krävs både övertygelse och mod för att anmäla sin arbetsgivare och riskera framtiden inom sitt yrke. Många arbetsgivare kommer också undan genom att inte öppet redovisa skälen för uppsägning. I Fallet Ellinor är skälen tydliga, vilket förstås gör fallet principiellt intressant.
Många efterfrågar en samvetsklausul inom vården. En sådan finns sedan länge i bland annat Norge. En samvetsklausul skulle lägga pressen på arbetsgivaren att säkerställa samvetsfrihet, i stället för på den enskilde individen med samvetsbetänkligheter.
Socialminister Göran Hägglund (KD), vars parti har varit motståndare till en samvetsklausul, har till Världen idag tidigare sagt följande: "Vår bedömning är att situationer som dessa bäst löses genom att huvudmannen och den anställde redan vid anställningstillfället är överens om hur arbetet ska lösas, utan att den anställde som hyser samvetsbetänkligheter kring vissa svåra etiska frågor ska tvingas att delta i viss verksamhet. Dessutom löses de flesta konkreta situationer om det finns en respektfull attityd mellan dem som är verksamma inom vården". Problemet med en sådan inställning är att man lägger hela pressen på den samvetsömme. Ellinor fick inte sitt arbete, hon fick indragen studielön, det löstes inte lokalt och arbetsgivaren har inte tagit sitt ansvar. Ellinor hade varit synnerligen hjälpt av en samvetsklausul, för den hade tagit strid för hennes rätt till samvetsfrihet.
Vi kan förstås inte åberopa samvetsfrihet för vad som helst. Men när det kommer till frågor om liv och död, då måste det finnas en respekt för varje människas samvete. Vi bör inte tvingas göra militärtjänstgöring, eftersom vi då kan hamna i situationer där vi måste döda en annan människa. Ingen – oavsett yrke – bör heller tvingas medverka till att ofödda barn dödas.
"Men hon får väl välja ett annat yrke då!", hörs det från somliga. Den typen av uttalanden vittnar om en oerhörd brist på respekt för samvetsfriheten. Arbetet som barnmorska handlar i huvudsak om att hjälpa människor till liv. Det avviker drastiskt mot – ja, det är själva motsatsen till – att avsluta liv, vilket en abort faktiskt innebär. Inte är det märkligt att det finns människor som vill vara med och välkomna människor in i den här världen, men som inte kan tänka sig att vara med i en verksamhet som avslutar liv. Det är två väsensskilda saker, som paradoxalt nog sammanfaller i yrket som barnmorska.
Det är besynnerligt att Sverige i det här avseendet har så svårt med mångfald och tolerans. Samvetsfriheten syftar till att garantera människor att inte tvingas agera mot sina djupaste övertygelser. Den ska hjälpa den enskilde att inte okritiskt rätta in sig i ledet i frågor om liv och död. För den enskilde är den ett skydd mot statligt samvetsförtryck. För hela samhällen är den en säkerhetsventil, som ska ge fåtalet möjlighet att avvika från tidens trender och nycker. Samvetsfriheten är i själva verket ett uttryck för mänsklig ödmjukhet, utifrån vetskapen att också en majoritet kan hamna väldigt snett. Fallet Ellinor vittnar om att Sverige har mycket att lära härvidlag.
Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren
