Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas som innehaft ämbetet sedan tio år utan nyval, ses som en fredens man i Sverige. Abbas och hans myndighet – PA – behandlas med silkesvantar av svenska regeringen och svenska medier. Endast Abbas fredliga uttalanden rapporteras. Någon kritisk granskning av PA, dess medier, skolor och politik görs inte. Denna välvilliga behandling står i klar motsats till hur Israel behandlas. Varje uttalande och handling av Israel granskas med en negativ lupp.
Ett nyligt exempel på undfallenheten från UD och medierna för PA, är avsaknaden av information om den rapport som författats av fem europeiska parlamentariker. I den kritiseras PA för antisemitism, förhärligande av terrorism och bedrägerier med de bidrag på de över åtta miljarder kronor per år som världssamfundet ger, som att belöna dömda och fängslade terrorister.
Ett annat exempel på bristande granskning är Abbas förkastande av det avtal med Israel som FN nyligen förhandlat fram. Avtalet gick ut på att palestinska flyktingar i Syrien – som befinner sig i en akut nödsituation – skulle få bosätta sig på Västbanken och Gaza. Motiveringen från Abbas var: "Det är bättre att de dör i Syrien än att de ger upp sin rätt att återvända". Underförstått – till Israel. Abbas menar att det är en palestinsk plikt att dö hellre än att återvända till de områden som PA styr över. För detta vore en vanära. Redan nu har flera tusen palestinier dött i Syrien.
Abbas förkastade även militärt stöd för att hjälpa de 18 000 palestinier som är fångade i flyktinglägret Yarmouk nära Damaskus. Abbas svar avslöjar vad PA:s avsikter är. "Rätten till återvändande" till Israel är heligt, viktigare än livet.
Abbas ståndpunkt grundar sig på FN-resolution 194 där det står att "flyktingar som önskar återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar ska tillåtas göra så vid tidigast praktiska tillfälle." Inga arabstater röstade för resolutionen 1948, eftersom den innebar ett indirekt erkännande av Israel. Sedan dess har arabstaterna och palestinierna använt sig av denna icke-bindande resolution för att hävda en absolut rätt till återvändande. Den har också tolkats som att inte bara de ursprungliga flyktingarna utan även deras ättlingar i oändliga led, ska ha rätt att "återvända" till Israel.
Att hävda att de som då flydde ska återvända till Israel är inte bara orimligt, 67 år efter det krig som syftade till att utplåna den judiska staten. Det innebär också att PA skulle ha jurisdiktion över Israels invandringslag. En ovillkorlig rätt att "återvända" till Israel skulle skapa en stat där palestinierna blir i majoritet och en tvåstatslösning omintetgörs.
Den arabiska tv-kanalen Al Jazeeras redaktör Mehdi Hasan skrev nyligen: "Vår selektiva upprördhet är moraliskt ohållbar. Många av oss som höjer rösten till stöd för den palestinska saken har oförlåtligt blundat för att tiotusentals palestinier har dödats av våra arabiska bröder de senaste årtiondena." Jag önskar att media och UD vore lika klarsynta.
Lisa Abramowicz
generalsekreterare för Svensk Israel-information
ledarsidan@varldenidag.se