Opinion
Kristenheten i vägval mellan biblisk och sekulär världsbild
Antingen finns det en högre auktoritet utanför individen, eller också är den oberoende människan alltings mål och mening.
Så är då skolors och församlingars verksamhet i full gång igen efter sommarlovet. Semestertider innebär för många ett välkommet avbrott med vila – även från konfliktsituationer. Det kommande läsåret har dock förutsättningar att kunna bli en omtumlande tid för svensk kristenhet, framför allt med fokus på den hastiga kulturella förändringen på relationsområdet.
Det finns därför anledning att uppdatera oss på vad konflikten ytterst gäller.
Teologen Evert van de Poll var huvudtalare vid konferensen State of Europe Forum, som hölls i Stockholm i maj. I sin bok Christian faith and the making of Europe beskriver han även sekulariseringen av Europa, och lyfter fram västvärldens pågående omformulering av sexualetiken som ett centralt inslag.
De kristna som går med i samtidens förkastande av den klassiska synen på sexualitet och äktenskap menar sig bara ha omtolkat vissa bibeltexter, men van de Poll menar att det vore hederligare om dessa kristna erkände att de bryter mot den inställning som alla kyrkor, och även resten av samhället, haft tills nyligen.
Han skriver: ”Det nya etiska paradigmet är uppenbart en sorts avkristning, utifrån det faktum att det traditionella moralparadigmet var rotat i en kristen moralsyn.”
Evert van de Polls ord är en viktig påminnelse när kristenheten nu går in i en period som kan bli omskakande för samfund, församlingar och dess medlemmar. Frågan om sexualitet och äktenskap handlar inte i grunden om huruvida kyrkan ska vara kärleksfull och välkomnande. Där är båda sidor eniga, om än med olika betoning.
Skillnaden ligger i grundläggande livssyn: Antingen finns det en högre auktoritet utanför individen, eller också är den oberoende människan alltings mål och mening. Här har relationsfrågorna blivit vår tids vattendelare mellan en biblisk och en sekulär grund för tillvaron, och frågan behöver därför hanteras med den dignitet den förtjänar.
Evangeliska frikyrkans omdebatterade rapport har föreslagit en ”radikal medelväg”, som både vill omfamna och distansera sig från den nya sexualetiken. Erfarenheten visar dock att en sådan position i längden är ohållbar. Den sekulära individualismens strömmar har en obändig kraft, och det har visat sig synnerligen svårt att försöka byta riktning när man väl har stigit ner i den strömmen.
Parallellt med att scouter, gudstjänster och dagledigträffar nu åter sätter i gång för fullt står svensk kristenhet samtidigt inför vägval av större och mer långsiktig natur. Här krävs vishet, men också full medvetenhet om vad som står på spel.
