Kristendomen skiljer sig från andra livsåskådningar genom att vara förankrad i historien. Gud har blivit människa och Gud har uppenbarat sig i historien – det är avgörande frågor i kristna tron. Att Jesus Kristus har uppstått från de döda är en grundbult för den kristne. Vi har nu firat påsk då vi har blivit lite extra påminda om Jesu död och uppståndelse.
Om Jesus har uppstått från de döda, behöver vi ta honom på största allvar. Om han inte har uppstått från de döda, då var han bara en vanlig människa och vi behöver inte bry oss om något av det han sade.
För den första kristna församlingen var förkunnelsen om den uppståndne Kristus en nyckelfråga. När Petrus trädde fram på första pingstdagen talade han om att Kristus har uppstått, de kunde alla vittna om det.
Hade Jesus bara varit skendöd, eller om Jesu döda kropp gömts undan av lärjungarna, hur ska man då förklara den enorma förvandling som en liten skara lärjungar upplevde inom några få dagar?
Och om judarna eller romerska myndigheterna hade gömt undan Jesu döda kropp, hade man enkelt kunnat peka på graven och visa på Jesu kropp, och direkt vederlagt den första kristna kyrkans förkunnelse om att Kristus uppstått.
Bibeln talar noggrant och tydligt om alla vittnesbörden om Jesu uppståndelse. Paulus skriver i Första Korinthierbrevet 15 att vid ett tillfälle visade sig Jesus för mer än 500 personer på en gång.
Jesu uppståndelse håller för en historisk granskning.
Det moderna samhället har definierat bort det övernaturliga. En materialistisk-ateistisk världsbild dominerar i västvärlden, med rötter i upplysningstänkandet. När kristna kyrkan anpassar sig till tidsandan tonar teologin ner det övernaturliga i kristendomen. Jesu uppståndelse blir då inte en historisk händelse, utan endast en myt och en legend.
Den slutna materialistiska världsbilden har luckrats upp under de senaste decennierna. Det finns nu mer öppenhet för berättelser och händelser som ligger utanför ramen för naturlagar och kända fenomen.
Men berättelsen om Jesu uppståndelse utmanar även en nyandlig världsbild som relativiserar andligheten. Jesu uppståndelse var inte bara en extraordinär andlig, mystisk händelse, vars sanning är personlig, mystisk och individuell. Han trädde fram som Herre och frälsare för hela kosmos. Han är sanningen. Han är livet. Han är den uppståndne. Inte i något annat namn finns det frälsning.
Vi kan inte komma undan Jesus. Vi måste ta ställning till uppståndelsen, om den är sanning eller myt, och det påverkar våra liv i dag.
Bibeln säger att som kristen har jag blivit född på nytt på grund av Jesu uppståndelse. Jag har blivit förenad med Jesus i hans uppståndelse. Paulus uttryckte en bön om att han ville lära känna Jesus och hans uppståndelses kraft. Genom uppståndelsen får jag kraft att övervinna synden och tjäna Jesus i en övernaturlig kraft och smörjelse.
Bibeln säger att samma kraft som var verksam när Jesus uppstod från det döda är verksam i oss som tror på Jesus. Därför kan vi vara frimodiga. Därför kan vi lyfta våra huvuden. Därför kan vi med glädje förmedla uppståndelselivet till världen omkring oss.
