Efter en Ship to Gaza-kampanj som började i april har nu lasten från detta segdragna PR-spektakel hamnat – i Gaza. Föreningen Ship to Gaza ville inte åta sig varken ägande eller ansvar för lasten när den låg i hamn i Ashdod. FN-organet UNRWA tar över de prylar som fanns ombord; 2 rullstolar, 20 skolböcker, 5 par kryckor, 48 betongplattor, 40 trästolar, baddräkter, barnskor, fotbollar med mera. Det låter som en lista på en vindsröjning mer än en last över förnödenheter och utgör mindre än en procent av vad som förs in en enda dag till Gaza.
Samtidigt har kultur- och debattsidorna i större tidningar fyllts av artiklar vars författare (Henning Mankell till exempel) tar jippot på största allvar och anklagar Israel för att dess sjöblockad av Gaza är olaglig, vilket FN konstaterat är fel, och att det skulle råda brist på nästan allt i Gaza. Också fel. Men det är inte bara Ship to Gazagänget som håller tyst om situationen på Gaza. När publicerades det i media om de mer än 30 000 ton varor, inklusive byggmaterial, mediciner, konsumtionsartiklar och bränsle som förs in varje vecka? Dessa fakta är enkla att kontrollera via cogat.idf.il eller israelisk press.
Vänstertidningen Haaretz påpekade den 26 oktober att belägringen av Gaza är en myt. 1 200 personer åker in och ut ur Gaza varje dag via gränsen till Egypten. Ytterst få varor är numera förbjudna för import och de rör främst vapen och sådant som kan användas för tillverkning av sprängmedel. Cirka 1 000 personer åker ut via gränsövergångarna till Israel för att få vård. Gaza exporterar nu också örter och andra grödor utomlands och ekonomin går framåt. Det är glädjande, men det är sällan allmänheten bringas vetskap om detta via media.
Ett annat exempel på märklig medierapportering är artiklar om de missilattacker som regelbundet riktas mot Israel från Gaza. Den 24 oktober attackerades södra Israel med 80 missiler från Gaza, vilket ledde till flera svårt skadade, stor materiell förstörelse och att all aktivitet lamslogs i området. Efter flera timmar svarade Israel, direkt mot de baser varifrån missilerna kom. Fyra militanta islamister, från Hamas väpnade gren Izz al Din al Qassam, dödades, medan de höll på med sitt dödliga värv. I svenska media, ledda av TT, publiceras rubriker som "Fyra palestinier dödade i Gaza"– som om det vore civila som råkade gå förbi!
I brödtexten kunde man på sina ställen också läsa att strider pågick mellan parterna, men vilka som hade inlett striderna stod inte. Man kunde lika lätt ha dragit slutsatsen att Israel hade börjat. Detta är legio för de flesta svenska media. Något som såväl BBC, AFP, Al Jazeera och CNN klarade av, nämligen kronologin i skeendet, klarade få svenska medier av. Man märker avsikten.
Det är också märkvärdigt tyst om Hamas regim i Gaza, hur de förtrycker meningsmotståndare, kristna, kvinnor och homosexuella eller att de över huvud taget har en stor skuld i situationen för människorna i Gaza. Jag kan inte förstå besattheten vid Israels skuld medan Hamas fråntas allt ansvar. Hamas sitter faktiskt med nyckeln till dörren, inte Israel.
Lisa Abramowicz är generalsekreterare för Svensk Israel-information.
