Förvånansvärt onyanserad rapportering

Efter en Ship to Gaza-kampanj som började i april har nu lasten från detta segdragna PR-spektakel hamnat – i Gaza. Föreningen Ship to Gaza ville inte åta sig varken ägande eller ansvar för lasten när den låg i hamn i Ashdod.  FN-organet UNRWA tar över de prylar som fanns ombord; 2 rullstolar, 20 skolböcker, 5 par kryckor, 48 betongplattor, 40 trästolar, baddräkter, barnskor, fotbollar med mera. Det låter som en lista på en vindsröjning mer än en last över förnödenheter och utgör mindre än en procent av vad som förs in en enda dag till Gaza.
Samtidigt har kultur- och debattsidorna i större tidningar fyllts av artiklar vars författare (Henning Mankell till exempel) tar jippot på största allvar och anklagar Israel för att dess sjöblockad av Gaza är olaglig, vilket FN konstaterat är fel, och att det skulle råda brist på nästan allt i Gaza. Också fel. Men det är inte bara Ship to Gazagänget som håller tyst om situationen på Gaza. När publicerades det i media om de mer än 30 000 ton varor, inklusive byggmaterial, mediciner, konsumtionsartiklar och bränsle som förs in varje vecka? Dessa fakta är enkla att kontrollera via cogat.idf.il eller israelisk press.
Vänstertidningen Haaretz påpekade den 26 oktober att belägringen av Gaza är en myt. 1 200 personer åker in och ut ur Gaza varje dag via gränsen till Egypten. Ytterst få varor är numera förbjudna för import och de rör främst vapen och sådant som kan användas för tillverkning av sprängmedel. Cirka 1 000 personer åker ut via gränsövergångarna till Israel för att få vård. Gaza exporterar nu också örter och andra grödor utomlands och ekonomin går framåt. Det är glädjande, men det är sällan allmänheten bringas vetskap om detta via media.