Finns det en utväg för Israel ur krisen?

Nyss hemkommen från en veckas besök i Israel, med många intressanta diskussioner, har jag nya reflektioner kring den inflammerade inrikespolitiska kris i landet som jag skrev om i min förra krönika. Så här en månad senare är situationen fortfarande kritisk och ingenting tyder på en enkel lösning. 

På en internationell konferens anordnad av det israeliska utrikesministeriet vädrades konflikten öppet. I konferensen deltog många namnstarka judiska ledare från olika håll i världen, liksom högt uppsatta israeliska tjänstemän från ett flertal departement. Däremot infann sig varken presidenten, premiärministern eller utrikesministern, trots att de fanns utsatta i programmet.

Dessa var fullt upptagna med att försöka hitta en lösning i den pågående konflikten, som håller på att lamslå landet.

Många av talarna uttryckte en djup oro över hur oroligheterna skulle påverka stödet för Israel bland landets närmaste bundsförvanter. En tysk talare sade sig ha fått tydliga signaler från landets regering om att stödet till Israel kan komma att påverkas om den nya regeringen förverkligar den planerade reformen av rättsväsendet, vilket skulle ge politiker större makt över domstolsväsendet.

Samma vecka besökte Israels nye utrikesminister, Eli Cohen, Berlin där han fick ett något kyligt mottagande. Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock lät bland annat förstå att ett införande av dödsstraff i Israel kunde äventyra Israels relation inte bara till Tyskland utan till hela EU-blocket.

Det hon däremot inte förklarade var hur EU:s relation till USA försvåras av att flera amerikanska delstater tillåter dödsstraff.

Att Israel skulle införa dödsstraff är i dagsläget dock mycket osannolikt, men för den tyska utrikesministern var det viktigt att göra en markering.

På konferensen i Jerusalem tog de israeliska talarna klart avstånd från hämndaktionerna av israeliska bosättare efter den senaste tidens palestinska terrordåd, vilka för många för tankarna tillbaka till den andra intifadan.

”Varför vägrar EU att entydigt fördöma dessa palestinska terrorbrott, utan snarare fortsätter att skapa grogrund för nya terrorattacker genom att fortsätta finansiera palestinska skolböcker som uppviglar till mord?” undrade en israelisk talare upprört.

Det är tydligt att den nya regeringen inte kommer att acceptera EU:s fortsatta stöd till palestinsk terror, som även fått kraftig intern kritik från Europaparlamentet.

De israeliska talarna gjorde klart att i en demokrati är det staten och ingen annan som har våldsmonopol. Ingen enskild medborgare kan ta hämnden i egna händer. Under starka applåder fördömde konferensens ordförande, å det skarpaste, den senaste tidens våldsdåd av enskilda israeliska bosättare – men påpekade också att medan dessa aktioner fördöms av den israeliska regeringen fortsätter den palestinska myndigheten att uppmuntra och betala ut generösa bidrag till palestinier som utför terrorattacker.

Det var viktigt att deltagarna öppet fick dela sin oro över den pågående utvecklingen i landet. Medan vissa var klart bekymrade över sammansättningen i den nya regeringen, dominerades dock konferensen av önskan om kompromiss och fortsatt sammanhållning. ”Det judiska folket har alltid varit som mest framgångsrikt när man lyckats hålla samman, medan splittring alltid har lett till katastrof”, påminde en av talarna.

Andra betonade att Israel är ett kriståligt land. Det var inte länge sedan en israelisk premiärminister mördades av en av sina egna. Några år senare drog sig Israel ut ur Gaza, där judiska bosättningar totalförstördes och unga israeliska soldater tvingades använda våld för att avlägsna andra israeler. ”Vi har klarat oss igenom också dessa kriser”, sade man.

Medan konferensen pågick arbetade landets ledning på ett kompromissförslag till rättsreformen, som i skrivande stund har stöd av de tidiga Likud-hökarna Danny Danon och Yuli Edelstein. 

Det finns med andra ord hopp. Den israeliska drömmen har alltid präglats av hopp, och när landet inom kort kommer att fira 75 år av självständighet kommer nationalsången ”Hatikvah” att ljuda högre än någonsin – hebreiska för ”hopp”.