EFK visar mod

EFK:s huvudstyrelse har beslutat att föreslå Representantskapsmötet i maj att samfundet ska avsäga sig vigselrätten. Det är ett modigt och framsynt beslut och visar på ledarskap i kyrkan under en tid av förändring.
Det finns ett par argument till varför detta är så viktigt.
För det första är Sverige ett missionsland. Vi är ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Färre tycker att kyrkan har något viktigt att säga i avgörande samhällsfrågor, och färre och färre går i kyrkan regelbundet. Vi har inte längre en statskyrka och experimentet folkkyrkan har troligen bidragit till sekulariseringen. Många som är kritiska till den kristna tron och till kyrkan, misstänker att kristna vill påtvinga dem värderingar som är främmande för dem. Man ser inte att kristen tro är ett ovärderligt bidrag i det demokratiska samhället där idéer möts, diskuteras och där välinformerade medborgare har ansvar att själva välja sin livsväg. I stället ser man de kristna tankarna som uttryck för maktkamp på samma sätt som politiska lobbygrupper ofta är ett uttryck för, och som det har funnits alldeles för mycket av från den institutionella kyrkans sida.

För det andra så för flera ledande partier en konfrontativ politik gentemot kristna kyrkor. Det fanns ett väl genomarbetat förslag om en civilrättslig äktenskapslagstiftning med samma inriktning som till exempel Frankrikes, men förslaget sågades av nästan alla partier. Det är svårt att värja sig mot misstanken att regering och riksdag sa nej till det för att de vill ha kontroll över kyrkan. Det är en mycket skrämmande och odemokratisk utveckling. I stället för att värna om ett samhälle där det finns frihet för olika grupper med olika övertygelse att diskutera och argumentera med varandra, och där beslut fattas utifrån just denna demokratiska grundidé, väljer man att fortsätta kampen för enhetssamhället, men utifrån sina egna, just nu populära ideologier.
Så här skrev Fredrick Federley (C) på sin blogg:
"Har läst flera kommentarer efter gårdagens presentation av motionen om könsneutrala äktenskap där man framhärdar att KD:s lösning om rent civilrättsliga avtal inom äktenskapet vore det enda rätta. Låt oss bena lite i det...
Jag har själv framhärdat den idén i många sammanhang. CUF antog den positionen när jag ledde ungdomsförbundet. Jag har också argumenterat för det på partistämmor, i debatter och så vidare. Men det har inte funnits ett gehör för den hållningen Frågan har egentligen inte heller på allvar diskuterats förrän på senare tid.
I någon mån får vi inse att det är först i skarpa lägen som debatten tar kliv framåt. Samtidigt är det så tydligt att det enda som gör att KD och flera kyrkor tycker detta är en briljant lösning just nu, är att de vill inte kalla två bögars giftermål för äktenskap...
Med andra ord ser jag det inte, trots att min grundhållning är att vi bör ha helt avtalsmässiga äktenskap, som annat än ett försök att slippa benämna homosexuellas relation för äktenskap. Den finten går jag inte på."

Federlys strategi har varit partnerskap, sedan äktenskap och först sedan en lagstiftning där kyrkorna inte har något med juridiken att göra. I den här frågan handlar det inte om vad som är rätt från ett demokratiskt perspektiv. Det handlar om ha kontroll över kyrkan så att man med tiden kan marginalisera den totalt.
Kyrkan ska inte låta sig förödmjukas längre genom att ställa upp på pluralismens nedrustning. Det är mycket mer strategiskt att tänka som de första kristna och leva ut tron tydligt, med generositet och överlåtelse. Vi ska delta i debatten, ge förslag och visa på ett nytt sätt att leva. Borde vi inte tänka oss att leva ut det kristna livet på samma sätt som sker i den växande, dynamiska kyrkan i världen, som genom sitt liv och vittnesbörd förändrar sin omgivning och gör det utan maktanspråk? Därför bör fler samfund följa EFK:s exempel och avsäga sig den juridiska vigselrätten.

Kjell Axel Johanson
ledarsidan@varldenidag.se