Dags för KD att sätta ner foten
om abort och grundlag

Det politiska arbetet med att revidera Sveriges grundlag pågår just nu. En punkt sticker dock ut i det statliga utrednings­förslag som presenterades i våras: den märkliga idén att inkludera aborter i regerings­formen. Kommande vecka håller Kristdemokraterna riksting, och i den digra luntan på bordet ligger två motioner om att avvisa detta förslag. Detta ger ett naturligt tillfälle för KD att sätta ner foten och slå fast det som jurister och ledarsidor över hela linjen redan har sagt: detta är ett illa tänkt förslag som bör kastas i papperskorgen.

Under Krist­demokraternas tidiga decennier var försvaret för människolivet en ideologisk hörnsten. Det är väl känt att partiet därefter har accepterat svensk abortlag, men frågan här ligger på ett högre, principiellt plan, och KD bör ta denna möjlighet att avvisa det orimliga utredningsförslaget. Partiet har tidigare slagit fast att abortfrågan handlar om två skyddsvärda individer, vilket visar hur illa utredarna har tänkt när de definierar abort som ”en rätt för en gravid kvinna att bestämma över sin egen kropp”, och att ”inskränkningar av aborträtten innebär en begränsning av kvinnors frihet”. Utredningens resonemang är motsägelse­fullt, utifrån hur nuvarande och tidigare abortlagar har resonerat: Även med utredarnas förslag kommer Sverige fortsatt att ha veckogränser, det vill säga inskränkningar i möjligheten till abort.

Det mest halsbrytande i utredarnas förslag är ändå att de vill införa en rätt till abort i Regeringsformen. Det finns i dag inga juridiskt inskrivna rättigheter för patienter på något område, allra minst i regeringsformen. Förslaget skulle därför bryta drastiskt mot tidigare praxis i såväl grundlag som allmän lag. En grundlags­skyddad rättighet kan rimligen inte heller vila på att man samtidigt bryter mot en annans intresse och rättigheter – i detta fall den oföddes rätt till liv.

Utredningen medger också öppet att formuleringen främst är tänkt som ”en tydlig markering”. Förslaget framstår därför snarast som ett sätt för de politiska partierna att visa trohet mot abortlagen. Men Sveriges grundlagar är inte tänkta som anslagstavla för åsikts­markeringar eller som taktiktavla för politiska partier. Detta är bara några skäl till att förslaget om abort i grundlagen är helt feltänkt. 

Claphaminstitutet ger i rapporten ”Abort i grundlagen?” en djupare analys av de juridiska skälen till varför detta är en orimlig lösning. Ebba Busch hade också helt rätt när hon i vintras citerades med orden: ”Det är klart att abort inte hör hemma i grundlagen”. Opinions­röster och ledar­sidor av vitt skilda slag instämmer. Det gäller konservativa tidningar som är kritiska till abort, men även abortvänliga social­demokratiska och liberala tidningar, som menar att en sådan formulering skulle öppna för en allvarlig urholkning av grundlagens funktion.

All objektiv expertis inser att abort inte bör avhandlas i regerings­formen utan i annan relevant lagstiftning. Just hos krist­demokrater inträder tyvärr ofta en ryggradsreflex när ämnet abort kommer upp, där eftertanke ersätts av skräck för mediers och andra partiers eventuella reaktioner på den allra minsta abortkritik. Nu är det inte läge för sådan omotiverad rädsla; i­ stället är det dags att resa sig och vara den vuxne i rummet och hjälpa övriga i grundlags­processen att säga det som alla egentligen inser: Riksdagen bör avvisa utredningens förslag att inkludera en rätt till abort i Regerings­formen, och Krist­demokrat­erna bör frimodigt ta täten för detta.