Centerns problem ger Andersson huvudvärk

Det blir allt tydligare att Centerpartiet befinner sig i ett politiskt vakuum. Den breda mitten som partiledaren Annie Lööf försökt lansera framstår i dag som en smal tråd hon balanserar på.

Nyligen har Aftonbladet och andra tidningar rapporterat om att många profilerade medarbetare lämnat partiet. Det vittnas om arbetsmiljöproblem och om att makten ligger hos ett fåtal i partitoppen. C har stadigt tappat i opinionen och förtroendet för Lööf minskar bland väljarna.

Samtidigt visar SOM-institutets senaste mätning att endast en procent av Centerns sympatisörer beskriver sig som ”mycket övertygade anhängare”.

Orsakerna till tappet för C kan vara många, en är sannolikt att fler väljare i dag uppfattar partiet som otydligt.

Å ena sidan beskriver man sig som en ”liberal motor” och har i flera tunga sakpolitiska frågor och inte minst i den ekonomiska politiken haft den kanske tydligaste högerprofilen av riksdagens partier.

Samtidigt har Lööf i praktiken släppt fram socialdemokratiskt ledda regeringar och distanserat sig från borgerligheten till den grad att fler centerpartister nu föredrar Vänsterpartiet än Kristdemokraterna, enligt SOM-institutet.

Även om Lööf anser sig ha goda argument för sin position, innebär det inte att potentiella väljare delar hennes synsätt, särskilt inte när mediebilden med tiden satt sig att det är C som agerar stoppkloss för en högerregering.

Centerpartiet har velat undvika allt samarbete med ”ytterkanterna”, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Men de vänster­re­geringar man släppt fram har haft V som underlag.

Det är osannolikt att Annie Lööf skulle byta strategi, hon har investerat alldeles för tungt i mittenargumentationen för att göra det. Den linjen kommer troligen inte överges förrän man byter partiledare. Återstår att se när ett sådant skifte sker, och var partiet befinner sig i opinionen då.

Socialdemokraterna däremot har vind i ryggen, och stigande opinionssiffror borde innebära att statsminister Magdalena Andersson kan se fram emot valrörelsen med stor optimism.

Men S har de senaste mandatperioderna visat att regeringsmakten är överordnat allt annat. Och med ett MP som i nuläget ser ut att missa riksdagsspärren och Centerpartiet som sjunker finns det uppenbara orosmoln.

På vänstersidan finns heller inte samma tradition av stödröster som hos de borgerliga där Moderaterväljare flera gånger räddat Kristdemokraterna. En liknande räddningsaktion ser ut att krävas från M-väljare i höst om Liberalerna ska klara sig kvar i riksdagen.

Moderatledaren Ulf Kristerssons bästa chans att bli statsminister ser ut att vara att C och MP fortsätter tappa mark. Räkna med att det kommer att märkas när valrörelsen tar fart på allvar.