Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.
Johannesevangeliet 13:34

Världen idag

Av frukten känner man trädet

Opinion · Publicerad 00:00, 18 feb 2013

Påven Benedictus XVI:s avgångsbesked förra veckan väckte stora reaktioner över hela världen. I Sverige var reaktionerna tyvärr i många fall cyniska, respektlösa och okunniga. Men även i ett sammanhang av religiös anal­fabetism går det inte att förneka vilket inflytande påven har.
Under min gran i julas låg det ett paket med en ovanlig påskrift: ”Till Ruth från påven.” Det visade sig vara påven Benedikt XVI:s första encyklika ”Deus Caritas Est”, ”Gud är kärleken”, inköpt av min omtänksamme svåger. Påven lyfter i sin encyklika fram det han kallar för den mest fundamentala kallelsen för varje kristen, nämligen att älska: ”Vi har kommit till tro på kärleken. Så kan den kristne beskriva sitt livs grundläggande avgörelse”. Enligt nyhetstidningen The Tablet har påven härigenom ”initierat ett djupsinnigt, strålande, gripande och rent av humorfyllt samtal om vad fysisk kärlek och Guds kärlek har med varandra att göra.”

För en kort tid sedan fick jag en annan bok i min hand; Richard Dawkins bok, ”Illusionen om Gud”. Biologen Richard Dawkins, troligtvis världens mest kände nu levande ateist, målar i sin bok upp Gud, vars existens han förnekar, som en gammaltestamentlig, sadomasochistisk tyrann. Den största delen av boken utgör personangrepp mot de han kallar amerikanska fundamentalister, som ska bevisa tesen att religion föder intolerans och arrogans. Känslan som dock rätt snabbt infinner sig efter att ha läst några kapitel i Dawkins bok, är att tonen är just ovanligt intolerant och arrogant. Ett av bokens största lågvattenmärken är när han går till frontalangrepp mot Moder Teresa: ”Hur kan en kvinna med så förskruvad omdömesförmåga bli tagen på allvar i någon fråga, än mindre bli seriöst nominerad som mottagare av Nobels fredspris?” frågar han sig. Han skräder inte orden. Moder Teresa beskrivs som ”skenheligt hycklande”.

Dawkins arroganta hållning och brist på respekt är slående, inte minst i hans person­angrepp på en av vår tids mest erkända och älskade personer, som förmedlat just helighet och barmhärtighet till världen. Dawkins ord står i bjärt kontrast till orden i påvens encyklika ”Gud är kärlek”, där han skriver om Moder Teresa: ”Bara min beredvillighet att gå min nästa till mötes, att bevisa honom kärlek, gör mig också känslig och mottaglig för Gud […] Teresa av Calcutta har ständigt på nytt hämtat sin förmåga att älska sin nästa ur mötet med den eukaristiske Herren och omvänt har detta möte fått sin realism och sitt djup just genom hennes tjänst för hennes lidande medmänniskor.”
Man får leta väldigt länge för att hitta världsomfattande barmhärtighetsarbeten som Moder Teresas, på ateistisk grund. Kärleken till Gud och till nästan är kristendomens kärna. Med en ateistisk människo­syn, som Dawkins och hans meningsfrände, Peter Singer, är sjuka och handikappade barn, svaga och gamla, mindre skyddsvärda än begåvade schimpanser. Ett ofött barn i moderlivet är mindre värd än en ”fullvuxen ko i ett slakteri”. Assisterat självmord är inga problem. Det är bara att konstatera: Av frukten känner man trädet.

Tvåfrontskrig krävs för att stå emot dödshjälpsvågen

Ledare På europeisk nivå faller nu skymningen när det gäller frågan om eutanasi. Hitintills är det fyra... onsdag 14/4 00:10

Har du någon som ber för dig?

Vardagskrönika Min morfar flyttade till himlen när jag var elva år. De sista åren var han svag av sin sjukdom och... onsdag 14/4 00:10

Ett osannolikt men avslöjande samtal med en jordansk chaufför

Israelkommentar Att verkligheten och rapporterna från Israel sällan stämmer är vi här i Israel vana vid, men ibland...
Podcasts
Följ Världen idag i sociala medier