Någon annan frikyrka än Missionskyrkan finns inte i det uppländska samhället Rimbo, en tätort med drygt 5 000 invånare, som ligger ett par mil väster om Norrtälje.
Under de senaste åtta åren har församlingens medlemsantal vuxit från knappt 20 medlemmar till i dag cirka 30. Men det har inte skett smärtfritt, vilket framgår i artiklar som tidningen Sändaren publicerade strax före jul.
En ej namngiven pastor, som var styrelsemedlem och föreståndare i församlingen under en period, beskriver hur det blev ”dragkamp i viktiga frågor” och menar att hon blev utmanövrerad. Hon är också kritisk till att styrelsen vill lämna samfundet, Equmeniakyrkan.
– Det borde finnas en lojalitet mot arvet i församlingen, säger hon.
Samfundets regionledare, Jenny Dobers, berättar om hur hon och andra reagerade när det 2018 lades fram ett förslag till stadgeändring i Rimbo-församlingen, enligt vilket personer som lever ut homosexualitet eller lever i samboskap inte skulle kunna bli medlemmar.
– Vi såg allvarligt på det. En församling i Equmeniakyrkan får inte villkora medlemskap med annat än att man ska tro på Jesus, säger hon.
Dobers berättar också att hon förgäves föreslog att de som inte delade samfundets värderingar skulle starta en ny församling.
I en tredje artikel tillbakavisar församlingens ordförande, Olof Persson, kritiken. Världen idag tar kontakt för att få veta mer, och får en telefonintervju med honom, hans hustru Beruk och styrelseledamoten Birgitta Nordin.
Nordin, som flyttade till Rimbo och sökte sig till Missionskyrkan 2014, berättar att församlingen då hade knappt 20 medlemmar, att det brukade vara ett dussintal personer på mötena och att samtliga styrelsemedlemmar var över 80 år gamla.
Olof Persson flyttade till Rimbo 2011, men var till en början med i pingstförsamlingen i Norrtälje. 2016 gick han i stället med i Missionskyrkan där han bodde.
När den 85-åriga styrelseordföranden plötsligt dog, blev Olof ombedd att bli ordförande vid årsmötet 2017, tackade ja, och blev vald.
Några personer som kände honom gick också med i församlingen, och han beskriver hur den nya styrelsen som valdes bestod av kristna med konservativ bibeltro. De lade sedan fram förslaget om att personer som lever i samboskap eller homosexuella relationer inte skulle få bli medlemmar.
– Alla är välkomna till vår verksamhet, men eftersom medlemmar kan vara med och styra och påverka verksamheten tyckte vi det är viktigt att man lever som Bibeln lär, förklarar han.
Medan förslaget fick stöd av en majoritet, gick det ändå inte igenom eftersom stadgeändringar kräver två tredjedels majoritet, vilket det inte fick.
Olof beskriver vidare att det var stor skillnad på hur församlingens två grupperingar ville fira gudstjänst, vilket de löste genom att arrangera hälften vardera.
De senaste åren har fler, varav många unga, gått med i församlingen, samtidigt som några äldre medlemmar dött, och ett antal lämnat då de inte gillade utvecklingen. Men beskrivningen av att Olofs gruppering skulle ha tagit över församlingen på ett oschysst sätt tycker han är orättvis.
– Vi har bara vuxit in. Det har varit stormigt, och det är inget vi har önskat, men vi har upplevt att det har varit värt att ta en strid för biblisk kristendom, säger han.
I början av 2023 ska de rösta om ifall församlingen ska gå ur samfundet Equmeniakyrkan.
– Det är framför allt att vi upplever att de betonar väldigt lite av vad som är trons kärnpunkter, motiverar Olof styrelsens yrkande.
Olofs fru Beruk påpekar att det finns många i bygden som behöver lära känna Jesus som Frälsare.
– Vi längtar efter att bli fria från det här bråket, att bli fria till att arbeta i stället, säger hon.