Nyheter
Världen idag möter partiledarna, del 3:
Världen idag möter partiledarna, del 3:
"Skolavslutning i kyrkan del av vårt kulturarv"
Sveriges utbildningsminister och tillika partiledaren för Folkpartiet, Jan Björklund, är karismatisk och pratglad. När Världen idag möter honom på hans kontor på utbildningsdepartementet konverserar han snabbt och vänligt och svarar vant på frågorna. När pressekreteraren ger besked om att tiden runnit ut viftar han avvärjande med handen och säger att det går bra att ställa några frågor till.
"Ja, han gillar ju att prata som du märker" säger pressekreteraren efteråt i hissen och skrattar.
Men Jan Björklund är också tydlig med vad han tycker och menar. Och vad politiken är till för. Kanske har tydligheten med hans 13 år inom försvaret att göra. Två helt olika världar, berättar han själv.
– I det militära tränas man att fatta beslut snabbt och ofta på ett osäkert underlag. Sedan ska man driva igenom besluten med full kraft. Men politikens innersta väsen är att vädja till människor att lyssna, skicka remisser och utreda. När beslutet väl är fattat är politiken slut. Så det är totalt olika världar. Om man då försöker ta med sig det militära beslutsfattandet i politiken, då överlever man inte länge.
Vad är du mest nöjd med av det alliansregeringen uträttat under den här mandatperioden?
– Den stora omläggning vi sjösätter när det gäller den svenska utbildningspolitiken. Den är omfattande och det största reformpaket för svensk skola som någonsin genomförts vid ett och samma tillfälle. Vi är mitt inne i det fortfarande och förutsättningen för att det ska kunna genomföras fullt ut är att den här regeringen sitter kvar. Men det har gått bra hittills.
Hur skiljer sig din vision om den svenska skolan från den som socialdemokraterna har byggt upp under många år?
– De har trott att man är snäll mot barn om man inte ställer krav i skolan. Vi är övertygade om att tydliga kunskapskrav och förväntningar på eleverna bidrar till att de presterar mer och att det gör skolans uppdrag tydligare. De barn som växer upp i hem där man inte har utbildningstradition tjänar på att skolan har höga kunskapsambitioner. Jag skulle vilja säga att det är arbetarklassens barn som förlorat mest på den socialdemokratiska kravlösa skolan.
Professorn Birgitta Almgren har studerat och skrivit en bok om Sveriges relationer med DDR från 1950-talet fram till 1990-talet. Bland annat berättar boken om DDR:s satsning på svenska lärare och skolpolitiker. Har det haft någon påverkan på den svenska skolan tror du?
– Det räcker att se alla de reformer som har beslutats i Sverige för att inse att detta var helt fel. Öststaterna hade i och för sig höga kunskapskrav, det går inte att säga annat. Men det var något helt annat som spårade ur i de länderna med värderingar och demokrati. Det fanns ett par väldigt ledande vänsterpersoner i den svenska utbildningspolitikens ledning på 50- och 60-talet och de inverkade mycket negativt på svensk utbildning.
Vad är du missnöjd med om du ser tillbaka på den här mandatperioden?
– Jag tycker att vi har genomfört mycket och gjort vad vi har lovat. Det är det inte alla regeringar som gör. Hela världen har dessutom genomgått en finanskris och Sverige har hanterat detta bättre än de flesta andra länder. Det är jag stolt över. Jag kan inte peka på något jag är missnöjd med.
Har vi ett lagom stort försvar i Sverige?
– Nej det tycker jag inte. Jag menar att vårt försvar i dag är ensidigt inriktat på internationella insatser. Och dem är jag för. Jag tycker inte att vi ska sänka ambitionsnivån i Afghanistan eller någon annanstans. Men utvecklingen i Ryssland på senare år leder mig till slutsatsen att vi måste stärka vårt eget försvar.
Är Ryssland ett militärt hot i dag?
– Nej inte i dag. Men den dagen de är det finns det ingen tid att rusta upp. Att stärka försvaret tar tid. Ryssland rustar upp sin krigsmakt igen till skillnad mot alla andra länder. De ökar sin militära aktivitet i Östersjöområdet, gasledningen kommer att flytta fram deras strategiska intressen åt vårt håll och dessutom ser man hur regimen i Moskva blir allt mer auktoritär igen. Det här sammantaget, visar att tendenserna går åt fel håll just nu och då måste vi börja förbereda oss på att stärka vårt försvar.
Hur förbereder vi oss för det anser du?
– Jag menar att i det försvarsbeslut som ska fattas under nästa mandatperiod 2012-2013 måste vi åter igen börja förstärka vår försvarsmakt.
Du har långt ifrån alla bakom dig i denna fråga. Inte minst så råder det delade meningar mellan dig och Sveriges försvarsminister Sten Tolgfors. Är det dålig taktik att splittra Alliansen i försvarsfrågan så nära inpå valet?
– Jag funderar inte över det. Jag tänker på vad som är ärligt att redovisa för väljarna före valet. Det här är en av de saker vi vill uträtta under kommande mandatperiod. Sten Tolgfors har pekat på att vi fattat ett antal gemensamma beslut under de här åren och jag håller med om det. Folkpartiet och jag själv har medverkat till en del av de beslut som jag själv är självkritisk till. Men jag vill hantera framtida utmaningar och utvecklingen i Ryssland finns där antingen vi vill se den eller inte. Det måste vi börja ta i under nästa mandatperiod.
Du har varit väldigt tydlig om att kristendomen ska ha en särställning i skolan. Varför?
– Det fanns ett förslag från Skolverket att man ska jämställa alla världsreligioner i religionsundervisningen. Det tycker jag är fel. Eleverna i skolan ska studera alla världsreligioner, men för mig är det alldeles självklart att kristendomen intar en särställning. Det på grund av den enorma påverkan som den haft på vår samhällsutveckling under hundratals år. Den särställningen finns än i dag. I alla fall 80 procent av svenskarna är medlemmar i kristna samfund. Det är för mig självklart att barnen i skolan måste lära sig de viktigare berättelserna i Bibeln. De ska lära sig på djupet varför man firar jul och varför man firar påsk. Och detta på ett helt annat sätt än att känna till detaljer i till exempel hinduismens historia. För mig är det en märklig inställning att alla världsreligioner ska ta lika mycket tid i undervisningen. Det betyder dock inte att staten ska säga att den ena religionen är bättre än den andra.
Vad har du själv fått med dig av kristendomen från din egen skoltid?
– Vi hade kristendomskunskap på lågstadiet som sedan blev religionskunskap. Min son går i årskurs två och nu i julas var de i kyrkan och då berättade prästen om varför man firar jul och olika symboler i kyrkan som går att associera till det. Detta ska vi ha kvar i svensk skola.
Det pågår sedan ett par år tillbaka en debatt om att skolavslutningar i kyrkan ska förbjudas. Hur kommenterar det?
– Det är galenskap.
Men kan det inte vara kränkande för elever från andra religioner att behöva delta i ett arrangemang i en svensk kyrka?
– Nej, inte om man lägger upp det på rätt sätt. Om man vill ha skolavslutning i kyrkan ska man få ha det. Men man får aldrig tvinga elever att delta i konfessionell bön. Men att ha ceremonierna i kyrkan är en del av vårt kulturarv. Att man har skolavslutning i juni och sjunger Den blomstertid nu kommer förknippar ingen med något religiöst utan det är ett kulturarv vi har. Jag möter sällan invandrare som kommer till Sverige och tycker att vi ska upphöra med detta. Det är ofta politiska vänstersvenskar som tycker detta för de tror att de är extra toleranta då. Jag tror inte att tolerans betyder att man ska utplåna sitt eget kulturarv. Tolerans betyder att vi ska vårda vårt arv, men inte tro att det är överlägset andras.
Kristna frisinnade och liberaler utgjorde en gång grunden för Folkpartiet. Så ser det inte ut i dag. Har det frisinnade inflytandet försvunnit helt?
– Folkpartiet växte nästan fram ur frikyrkorörelsen som i sin tur var antiauktoritär för man uppfattade att kyrkan stod för statsmakten. Det ledde till att det var de frisinnade som slogs för religionsfrihet bland annat. Men frikyrkorörelsen var ju enormt stark för 100 år sedan. I dag avspeglar Folkpartiet det som skett i samhället. Det är över huvud taget mer sekulariserat. Det kyrkliga engagemanget är lägre.
Har du själv någon kristen anknytning?
– Jag är medlem i Svenska kyrkan, har gift mig där och döpt mina barn. Men jag är inte en som går i kyrkan ofta eller dagligen tänker på religiösa frågor. Men när pappa låg för döden betydde Gud en del. Jag är också uppvuxen i ett hem med traditioner. Mina farföräldrar var frikyrkliga och det diskuterades religiösa frågor i mitt hem. De frågorna är inte främmande för mig.
Tror du på Gud?
– Ja, som de flesta gör. Hade jag bestämt mig för att det inte finns någonting, då hade jag lämnat kyrkan. Men jag är fortfarande medlem. Någonstans finns något.
Du nämnde själv att religionsfriheten var viktig för de frisinnade liberalerna. Hur viktig är det att arbeta aktivt med religionsfrihetsfrågor?
– Jag tänker på en händelse som inträffade nyligen med en muslimsk man som valde att inte hälsa på en kvinnlig chef. Då hänvisade han till religion samtidigt som kvinnan å sin sida kände sig kränkt. Där har toleransen gränser. Vi kan inte acceptera vad som helst. Jag är inte beredd att gå tillbaka och acceptera att man kan kränka kvinnor för att vi ska vara toleranta mot nya religioner. Det är lätt att svänga sig med ord som tolerans och yttrandefrihet men ibland är det målkonflikter mellan olika saker och då måste man våga ta ställning.
I Frankrike finns förslag på ett förbud mot klädedräkten burka på offentliga platser. Hur kommenterar du det? Är det att inskränka religionsfriheten?
– Om människor väljer att klä sig på ett speciellt sätt på fritiden och det inte kränker någon, då ska man inte lägga sig i. Men nu finns ett rättsfall i Sverige där elever i skolan vill ha burka. Det är inte acceptabelt. I ett klassrum bygger undervisningen på kommunikation och då måste man kunna se varandra i ansiktet.
Kan du tänka dig en lag till och med?
– Vi får se var det här rättsfallet slutar. Det prövas nu. Men när det beslutet kommer ska jag svara på den frågan. Vi får se.
Ska man få bära andra religiösa symboler i skolan, till exempel kors?
– Om en elev har ett kors i en kedja runt halsen i skolan är det helt okej. Men burka har inte att göra med att det är en religiös symbol. Det handlar om att eleverna måste visa ansiktet när man bedriver undervisning. Sedan har vi frågan om slöja. Är det en religiös eller kulturell symbol? Man får fundera igenom detta noggrant. Vi ska ha en tolerant grundinställning. Men tolerans innebär inte att man kan acceptera vad som helst. Man får fundera i varje enskilt fall var gränsen går.
Felicia Sværen
felicia.svaeren@varldenidag.se
ERBJUDANDE!
Världen idag DIGITAL
2 månader för 10 kr!
KÖP
Världen idag
DIGITAL
129,-
kr/månad
KÖP
Världen idag
PAPPER
189,-
kr/månad
KÖP