"Var skulle Sara få tag på en pistol!?"

Tänk dig en oskuldsfull 26-årig tjej från Vaggeryd, utankontakter med kriminella, som letar efter ett vapen på Sergels torg.Tänk dig att hon som på beställning träffar en man som erbjuder bådevapen, vapenlektioner och logi i tre nätter. Tänk dig att denna tjejdärefter förvandlas till en mördare i ett av de mest uppmärksammadedåden i Sveriges kriminalhistoria.
Föreställ dig sedan att polis och åklagare inte intresserar sig för denperson som bedrev dessa illegala vapenaffärer och som därigenom varmedhjälpare till mord, utan istället medverkade till att han kundeförsvinna utomlands och sedan struntade i att eftersöka honom. Då hardu Knutby-utredningen i ett nötskal."Var skulle Sara få tag på en pistol!?"
Den självklara frågan ställs av en förtvivlad pappa som precis fått reda på att hans dotter är misstänkt för mord.
Frågan blir hängande i luften utan respons från förhörsledaren.

Frågan om vem som försåg Sara Svensson med vapnet, undviks gång på gångi förhören med Sara Svensson. Först två och en halv månad efter mordetbörjar förhörsledaren och Sara Svensson att på allvar samtala om dennacentrala fråga.
Då befinner sig Farid Lamrani, enligt polisen - och med polisens försorg -, sedan flera veckor i fängelse i Marocko.
Dagen efter mordet samtalar förhörsledaren och Sara om mordvapnet mesti förbigående, utan uppföljningsfrågor. Tre dagar efter mordetbeskriver Sara hur vapnet såg ut, men slipper även nu följdfrågor.
Tre veckor efter mordet utspelar sig en lång dialog, där förhörsledarenvid flera tillfällen uttryckligen undviker frågan om mordvapnet. Sarafår själv avgöra om, och i så fall när, hon vill tala om hur hon ficktag på vapnet, hur hon lärde sig att skjuta och vem hon bodde hosdagarna innan mordet.