Tillsammans rätas ryggar

Jag var i vackra Huskvarna förra veckan. Fullsatt kyrka, människor med en ivrig och innerlig längtan att höra om Jesus, tvivlare, sökare, frälsta, desperata, trygga, lyckliga och sorgsna människor.
Vår längtan att igen och igen få bekräftat att vi inte är ensamma i vår tro är oerhörd.
Det är inget märkvärdigt som drar folk till kyrkorna runt om i landet. Jag är ingen profet eller utsänd. Jag är dock en man med en uppgift. Precis som du. Min uppgift är att samla och ena oss kristna i en tid och i ett land som vänder sitt kollektiva ansikte ifrån oss, som meddelar oss att vår tro är ett skämt och en lögn, och vår tro är något vi kan sitta och syssla med i soffan om kvällarna när ingen hör och ingen ser.
Det däremot är en lögn. Men att den ateistiska ordningen i vårt land tycker som den gör är varken konstigt eller skrämmande. Det är som det är. Den agerar tydligt och konsekvent utifrån sin övertygelse.