De första Dödahavsrullarna hittades 1947 i en grotta i trakten av Qumran vid Döda havets nordvästra strand. I andra grottor i trakten påträffades senare ytterligare handskrifter.

Det handlar om ungefär 2 000 år gamla judiska religiösa texter, som bland annat omfattar de allra tidigaste bevarade bibliska texterna.

I dag återstår cirka 25 000 fragment av pergament och papyrus. Dels har tiden sönderdelat Dödahavsrullarna, dels revs de itu av upptäckarna eftersom de fick mer betalt då de delade upp dem i fragment.

– På en del fragment saknas halva texten, så att ändarna på pusselbiten är borta, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet.

Forskare i Israel har försökt få fram dna från fragment av djurhudar som använts till pergament, utan att nå sitt mål.

Nyheten om motgången nådde Mattias Jakobsson och hans forskargrupp – specialister på att utvinna och hantera mycket gammalt dna.

Ett 40-tal fragment skickades till deras laboratorium. Fragmenten var svårt kontaminerade. En av utmaningarna var att sortera bort allt mänskligt dna, men det gick.

– Tolkningen av texterna kan bero på i vilken ordning fragmenten sätts ihop. Det var utgångspunkten för hela studien, att med hjälp av dna kunna hjälpa till att pussla ihop fragment, säger Mattias Jakobsson.

Forskarlaget, som har arbetat ihop med kollegor på Tel Aviv-universitetet och Weill Cornell Medicine i USA, lyckades identifiera enstaka fårindivider utifrån fragmenten.

Om två fragment kommer från samma djur är slutsatsen att de ska läggas nära varandra när bitarna passas ihop.

– Det har lett fram till en förståelse av vissa texter. Vi kunde visa på att samma typ av text var skriven i olika versioner på olika djurmaterial, på fårhudar och även kohudar, som förmodligen inte kommer från Qumran.

– Det hjälper dem som är väldigt insatta i Dödahavsrullarna att göra en tolkning att det här är texter som fanns spridda under den här perioden. Och det leder till att man inte behöver tro att gruppen i Quram var en liten sekt som skrev detta vid sidan av, utan detta var vitt och brett spridda texter i området vid den här tidpunkten.

Mattias Jakobsson berättar att det finns tankar på att göra en mycket större studie:

– I princip är detta en pilotstudie för att visa att detta över huvud taget var möjligt, och visa för de israeliska myndigheterna att vi kan få fram dna från de här fragmenten.