Det var förra veckan som Världen idag kunde avslöja att en lärare på Solvikskolan i Järna blivit uppsagd sedan hon vägrat kalla en av eleverna för ”hen”.

Samma dag som Världen idag publicerade artikeln började SVT sända en Dokument inifrån-serie om skolan: De utvalda barnen.

I det första avsnittet vittnar flera personer, som gick på Solvikskolan under 80- och 90-talen, om allvarliga missförhållanden.

Filmaren Jasper Lake, som har gjort serien, har själv gått på skolan. Han har positiva minnen av sin skoltid, men när han startade en Facebookgrupp för att komma i kontakt med andra som gått på skolan förstod han att många hade en helt annan bild.

Skolans experimentella Waldorfpedagogik hade fokus på konst, kreativitet och frihet, men enligt dessa elever blev resultatet undermålig undervisning och en mobbningskultur där barnen själva fick sätta ramarna. De tilläts även att slåss för att lösa konflikter.

– De som ville mobba mig, de hade ju fri jaktsäsong. Alla fick göra vad de ville. Det blev lite som flugornas herre, säger en av de intervjuade i det första avsnittet.

– Man blir inkastad i någon form av frihet, där den starka så klart vinner, säger en annan.

Även lärare ska ha mobbat elever.

Men Pär Ahlbom, den mest framträdande av skolans grundare, kallar uppgifterna om mobbning för ”fake news” och ”skitprat”. I dokumentären säger han att det är mindre mobbning på Solvikskolan än på andra ställen.

En annan av grundarna säger däremot att elevernas minnen bekräftade det han hade undvikit att tänka på, men egentligen visste var sant.

I programmet framträder en ideologi där barn som var modiga och fysiskt rörliga favoriserades och fick mycket uppmärksamhet av de vuxna. Flera gånger ska barn ha fått åka ambulanshelikopter efter att ha hoppat från hög höjd eller gjort volter utan skyddsutrustning.

– Jag vet att det fanns ett idealbarn, säger en av lärarna och grundarna, som erkänner att skolan hade en mörk sida.

I dokumentären framkommer även allvarliga brister i undervisningen.

– Vi läste inte en enda bok under hela min skolgång på nio år, säger en ung kvinna och berättar att det var först när Skolverket kom på besök som böcker och pennor plockades fram, för syns skull.

– Jag kände mig bestulen på en utbildning. Det känns inte som om jag har fått lära mig någonting. Jag förstod inte att det var så illa förrän jag började söka jobb och söka utbildningar, att det var ju jättesvårt för jag kunde ju inte skriva, säger en annan.

Grundaren Pär Ahlboms inställning kanske kan vara en av förklaringarna till dessa missförhållanden.

– Vanlig undervisning är ju livsfarlig. Det är en massa datum, olika krig och sådant, som jag fick lära mig i skolan. Fullständig skit bara, säger han.

– Dansa, sjung, måla, lek, skit i det andra. Det kommer tillbaks av sig självt. Matte och geografi och rättstavning, det kan man lugnt spola i 25 år.

Ahlbom beskrivs av en elev som ”andlig ledare” och ”guru”. Han ska fortfarande vara mentor för flera av lärarna på skolan.

Hur det ser ut på skolan i dag kommer att tas upp i senare avsnitt av serien.

Skolans nuvarande ledning ber nu alla tidigare elever ”som upplevt att de som barn farit illa” om ursäkt. Skolchefen Peter Friemann skriver på skolans hemsida att skolan tar sina ”historiska misslyckanden” på stort allvar.

”Vi vill att alla barn ska kunna känna sig trygga och sedda i skolan, och få en utbildning som rustar dem inför vuxenlivet. Allt annat är oacceptabelt.”

I dokumentären kallar en av grundarna uppgifterna om mobbning för ”fake news” och ”skitprat”, men den nuvarande skolledningen tar starkt avstånd från det.

”Skolans ledning tar starkt avstånd ifrån att berättelserna som framkommer i filmen skulle vara osanna eller oviktiga”, skriver Peter Friemann.

Skolan förbereder i stället olika initiativ för att kunna ta vara på och förvalta de insikter som kommer fram genom dokumentären.

”Grundidén om en friare och barnvänligare skolgång finns kvar på Solvikskolan, men vi anser att man i dag har ett mognare förhållningssätt till denna. Det finns strukturer, rutiner och metoder som har skapats för att förebygga och arbeta mot mobbning, och se till att alla elever blir sedda och får det stöd de behöver”, skriver Friemann och fortsätter:

”Med detta menar vi naturligtvis inte att skolan i dag är felfri och att allting alltid går som planerat.”