Tiotusentals kvinnor och barn som har utsatts för sexuellt våld har fått vård på Panzisjukhuset i Kongo-Kinshasa. Sjukhuset startades – med stöd från bland annat Sverige – av doktor Denis Mukwege, som tilldelas Nobels fredspris i år.
Mellan åren 1999 och 2013 har Sverige, genom Sida, stöttat olika delar av sjukhusets verksamhet med omkring 17,2 miljoner kronor. Biståndet från Sida har kanaliserats via PMU och gått till organisationen Cepac som äger och driver Panzisjukhuset, förklarar man på Sida.
Pengarna har bland annat gått till uppbyggnad av sjukhuset, utbildning av läkare och finansiering av volontärer.
År 2011 valde dock Sverige att dra in det humanitära stödet till Panzisjukhuset. Endast stöd till en volontärtjänst fanns kvar i ytterligare ett år.
”Stödet upphörde till följd av extern revision av Cepac och PMU, vilken påvisade bristande kapacitet vad gällde organisation och finansiell kontroll hos PMU och Cepac”, skriver Sidas presstjänst i ett mejl till Världen idag.
En som är kritisk till att stödet drogs in är entreprenören Peter Rothschild. I en artikel i Affärsvärlden säger han att det indragna stödet ledde till att det blev ett hål i Panzisjukhusets budget.
– Jag var väldigt upprörd över det eftersom [Mukwege] gör ett fantastiskt arbete när han räddar [personer] efter att de har utsatts för sexuellt våld, säger han till tidningen.
Peter Rothschild tog för ett år sedan initiativ till en insamling för att försöka fylla ”gapet som Sida och andra har lämnat”.
– Vår målsättning är att samla ihop 3,5 miljoner kronor, säger han till Affärsvärlden.
På PMU bekräftar man att Sida upphörde med sitt projektstöd till Panzisjukhuset för flera år sedan, efter att tidvis varit delfinansiär till arbetet med kvinnorna som utsatts för sexuellt våld. Enligt organisationens direktor, Niclas Lindgren, berodde det dock inte bara på den revision som gjordes, då Sida fortsatt ger stöd till andra projekt PMU genomför.
– Vår bild är att det sammanföll med att Sida var i en större process där man såg över det humanitära samarbetet med de svenska organisationerna. Både vi och flera andra svenska organisationer bedömdes för små för att ha ett direktavtal med Sida, säger han och får medhåll av Sida.
Det ledde till att PMU fick söka Sida-stöd tillsammans med andra organisationer. De brister som upptäcktes i revisionen var enligt Niclas Lindgren inga oegentligheter, utan ”svagheter i de administrativa systemen” som nu åtgärdats.
ECHO (EU:s humanitära organisation) fortsatte att finansiera PMU:s arbete på Panzi. Och något ”hål i budgeten" uppstod inte när Sida drog sig ur, enligt Lindgren.
– Det finns alltid fler behov än vi har pengar till, på så vis finns det alltid hål. Men jag skulle inte säga att verksamheten tog skada, då EU fortsatte ge stöd till arbetet, säger han.
Han påpekar därefter att ”det långsiktiga stöd Sida fortsatt ger till arbetet i landet är nog så viktigt”.
Huruvida PMU låter bli att kritisera Sidas agerande på grund av att de får ekonomiskt stöd från dem ger Niclas Lindgren inget klart svar på.
– Vi har ingen åsikt om deras handlade, säger han och hänvisar till tidigare svar om att ”Sida var i en större process”.
Enligt Sida är det inte helt omöjligt att Sverige kan komma att stödja Panzisjukhuset igen.
”Om det ligger inom ramen för den svenska strategin så kan sådant bedömas. Men det görs då mot en rad kriterier, relevans och behov”, skriver Sidas presstjänst i ett mejl.