För några år sedan fick Rebecca Gustafsson från Mantorp höra från sin vännina att hon blivit oplanerat gravid.
Som nära vän fick Rebecca följa med på resan i samtal med väninnan som kom och sökte stöd. Under den tiden fick Rebecca höra kompisen berätta om hur hon blev bemött hos sjukvården, från skolans håll och även från andra vänner.
– Som ung tjej kände hon sig rädd och kände en väldig press till att göra abort, berättar Rebecca.
– Det var som att samhället inte gav henne något val, säger Rebecca och förklarar hur kompisen berättade, att hon fick abort framlagd som den enda lösningen på hennes problem.
När kompisen gick till en kurator för rådgivning fick hon aldrig några andra förslag än att just göra abort.
– Vår lagstiftning säger ju faktiskt att det bara är kvinnan själv som har rätten att fatta det här beslutet. Men när samhället lägger så stor press på unga tjejer så blir det inte ett fritt val, säger Rebecca.
Efter mycket om och men gjorde kompisen abort men tiden efter blev inte som hon hade tänkt den.
– Hon var väldigt chockad över att hon mådde så dåligt. Ingen hade förberett henne på det utan man upprepade hela tiden att hennes problem skulle tas om hand snabbt och sedan skulle det försvinna.
Rebecca fick höra från sin väninna om tomrummet hon kände, att hon kände sig lurad till att ta bort det finaste hon hade fått.
Insikten att hon egentligen inte hade haft något eget val i situationen gjorde att hon blev än mer sårad.
– Hon fick bara höra att abort var det självklara och enkla valet. I stället borde hon fått flera alternativ framlagda för sig, på ett opartiskt sätt, tycker Rebecca och nämner bland annat möjligheten till adoption.
En annan sak Rebecca tycker borde vara självklar är att sjukvården informerar om barnets utveckling i livmodern. Saker som hur snabbt det faktiskt blir ett levande barn, att hjärtat börjar slå redan efter sex veckor från befruktningen.
Rebeccas kompis tog i efterhand reda på hur utvecklingen var hos hennes barn när hon gjorde abort.
– Hon berättade att det var det mest förödande hon kunde få reda på. Hennes barn hade utvecklat känsel och det är en sak hon bearbetar än i dag.
Väninnan är inte den enda i Rebeccas vänkrets som gjort abort, Rebecca har talat med flera i samma situation.
– Man ser så tydligt rädslan, det som inträffar är ju givetvis inte planerat och man vill att allt ska vara som förut. Då blir svaret alltid abort.
– Jag har sett hur det påverkar dem innan aborten, hur stressande och förvirrande det kan vara.
När Rebecca skrev sången var hon noga med att på ett sätt skriva den tillsammans med väninnan.
– Texten är hennes känslor och jag har kollat av att det stämmer med hennes upplevelser.
– Vi har suttit och gråtit, hållit om varandra och bearbetat det här tillsammans när jag skrivit låten.
– Det har hjälpt henne att få ett avslut på allting.
Och det är bland annat det som Rebecca hoppas att sången ska få vara för andra kvinnor som gått igenom samma sak som hennes väninna.
– Har man gjort en abort eller fått missfall så är det inte riktigt accepterat av samhället att må dåligt av det. Man för höra att det inte är någon stor grej och då blir man pressad över att man mår dåligt över något som inte ska vara en stor grej enligt samhället.
– Sången säger att det är okej och mänskligt att känna saknad.
I slutet av januari var Rebecca med i P4 Östergötland och berättade om sången. Ett inslag som gett gensvar.
– Jag har fått förvånansvärt god respons både från folk jag känner och inte känner, säger Rebecca och konstaterar att det inte brukar vara accepterat att prata om just ämnet abort.
– De säger att det är bra att någon vågar stå upp, säger hon och berättar också att tjejer har hört av sig som befunnit sig i samma situation som Rebeccas vännina.
– De tycker att låten är fantastisk och att den har fått hjälpa dem att göra ett avslut, säger Rebecca.
Samuel Björk
samuel.bjork@varldenidag.se
Fotnot: På rebeccaonline.se kan du lyssna på sången "Vi ses i himlen" och på radioinslaget från P4 Östergötland.
