Rapporten ”Så fri är konsten” togs fram på uppdrag av regeringen, i syfte att granskat ”den kulturpolitiska styrningens effekter på den konstnärliga friheten”.

Resultatet är nedslående.

Sverige saknar, enligt myndigheten, ”skydd mot politiskt inflytande över konstnärligt innehåll”. Bland annat ställs krav på att konsten ska anpassa sig till en viss syn på jämställdhet och hbtq-frågor, liksom till klimat och hållbar utveckling.

Allra tydligast är, enligt rapporten, kopplingen till bidragsgivningen och bedömning av konstnärligt innehåll i Kulturrådets arbete med jämställdhetsintegrering, hbtq-frågor och allas lika rättigheter och möjligheter.

”Kulturrådets beskrivningar av sitt arbete med hbtq-frågor [...] förstärker bilden av att myndigheten värderar ansökningar utifrån dessa perspektiv på ett sätt som är problematiskt utifrån idealet om konstnärlig frihet”, står det i rapporten.

Även i regioner och kommuner sker en ”målstyrning” som riskerar att påverka den konstnärliga friheten negativt, skriver myndigheten.

Särskilt på regional nivå sätter politiken ramar för hur konst- och kulturverksamheter ska förhålla sig till samhällets och regionens utveckling på ett sätt som kan hämma den konstnärliga friheten.

Helt orimlig är det inte med en viss styrning av kulturpolitiken, menar myndigheten, som stöttar verktyg som ger lika möjligheter för män och kvinnor att utöva konst, liksom för ett utövande i hela landet eller inom olika genrer.

”Däremot bör denna styrning utformas och genomföras så att negativ påverkan på den konstnärliga friheten undviks”, skriver man.

Några rekommenationer ger myndigheten också.

Bland annat vill man att regeringen ”tydligt avstår från styrning som kan tolkas som att särskilda perspektiv ska främjas och uppmuntras i konstnärligt innehåll”, och att regioner och kommuner avstår från att utforma uppdrag, kriterier och satsningar utifrån vissa samhällseffekter eller perspektiv.