Plusarkiv: Nu väntar kaos i regionen

Nu väntar kaos i regionenEn mardröm utan säker början...
...och utan säkert slut...Så kan situationen i Tunisien beskrivas efter en lång rad av dagar med kravaller och upplopp, väpnade polisingripanden och många – ingen vet hur många – döda.
Presidenten, Ben Ali, flydde till Saudiarabien, enligt uppgift med 1,5 ton guld i bagaget, och när detta skrivs snickrar ledande politiker febrilt på en ny regering. Somliga, alltför komprometterade, avgår eller bildar nya partier.
Kort sagt: kaos. Vilket för vanligt folk, alltså majoriteten av tio miljoner tunisier, betyder minskade eller uteblivna inkomster, brist på mat, risk för livet. Allt ett resultat av vanstyre och korruption under de 23 år Ben Ali satt vid makten, efterträdare till den store Habib Bourgiba, som gav landet självständighet från Frankrike 1956.

Situationen i Tunisien är alls inte unik. Dagens kris började med att en ung man, Muhammad Bouaziz, satte eld på sig själv i protest mot vanstyre och höga priser. Liknande episoder inträffade mer eller mindre samtidigt i Algeriet, Mauretanien och Egypten; i det senare landet, som är störst i arabvärlden, brann tre människor till döds. Och värre: Hela Mellanöstern präglas av oro, ojämlikhet, fattigdom och spänningar.
En ofullständig översikt:Libyen som (lyckligtvis?) är rätt litet med sex miljoner invånare, är en järnhård diktatur med överste Moammar Khadaffi på toppen. Översten förväntas rätt snart lämna över till sin son men ingenting tyder på en utveckling i demokratisk riktning. En starkt bidragande anledning: Libyen har gott om olja och härskarna följaktligen gott om pengar.
Algeriet, världens elfte land i storlek, kan snart nog drabbas av samma oro som Tunisien. Detsamma gäller Marocko, stort som Sverige men med 33 miljoner invånare. I Irak pågår krig sedan USA invaderade 2003 för att störta Sadddam Hussein – vilket lyckades – och införa demokrati – vilket hittills misslyckats.
Arabvärldens största land, Egypten med 83 miljoner invånare, styrs diktatoriskt av Hosni Mubarak som fick makten när hans företrädare, Anwar Sadat mördades. Mubarak är en relativt godartad diktator – men diktator.
Söder om Egypten ligger Sudan (tekniskt sett inte i Mellanöstern) som inom kort klyvs i två länder, arabiskt-islamistiskt i norr, kristet och animistiskt i söder. Oron är stor, frihet och demokrati inte att tänka på. Genomsnittsinkomsten per capita för Sudans invånare är 783 dollar per år, att jämföra med 37 526 i Sverige (siffrorna från Wikipedia).

Syrien styrs mer eller mindre enhälligt av Basshir el-Assad, som fick makten när hans far, Hafez el-Assad dog – efter en lång tid som diktator då han bland annat lät förinta – ja, mer eller mindre utplåna – den upproriska staden Hama. Antalet offer för artilleribeskjutning blev kanske 30 000.
I utkanten av området ligger Iran, styrt av fanatiska islamister, som under många år försökt konstruera egna atomvapen. Enligt envisa rykten har Israel lyckats fördröja iranierna med kanske två-tre år med hjälp av ett datavirus kallat Stuxnet, som infiltrerat iraniernas datorer och förstört deras beräkningar.
I vilket fall som helst fortsätter ansträngningarna – liksom risken för ett krig om Israel och/eller USA bestämmer sig för att iranska kärnanläggningar måste elimineras. Ulf Nilson
ulf.nilson@varldenidag.se >> Siffrorna som talar för sig själva...30Så många kilo korv äter genomsnittstysken på ett år.
50Så många unga män dödades utanför en rekryteringsstation i Tikrit i Irak. Männen ville bli poliser men stoppades av en självmordsbombare.10Så många unga damer
figurerar i utredningen om Silvio Berlusconis sexaffärer.
162