Plusarkiv: Magnifikt klosterbygge värt ett besök

Magnifikt klosterbygge
värt ett besökEn misslyckad pilgrimsfärd blev upphovet till det ståtliga benediktinklostret i Melk från 1089.
Bland mässande munkar och klostrets 900 skolelever, kan även turisten upptäcka denna pärla. Världens idags Europaresenärer Marcus Nordenstam och Jonathan Rex har varit där.

År 1012 beslöt sig en man vid namn Koloman, som enligt legenden var en irländsk prins, för att bege sig på en pilgrimsfärd till Jerusalem.
På väg till det heliga landet, i Stockerau i Österrike, misstänkte lokalbefolkningen honom för spionage, bland annat på grund av hans underliga kläder och främmande språk, och han dömdes därför till döden.
Missförståndet ledde till att Koloman hängdes och det är här historien blir intressant.

Legenden säger att trädet han hängdes i var sedan länge dött. Efter hängningen blommade trädet mirakulöst upp igen varför Koloman helgonförklarades till S:t Koloman.
Det nya helgonet fick alltså aldrig se Jerusalem, men hans död bidrog ändå stort till att det ståtliga benediktinklostret i Melk uppfördes.
1014 fördes St. Kolomans kvarlevor till Melk, eftersom den dåvarande härskaren i området ville ha ett helgon vid sitt fäste i Melk, på platsen där klostret i dag står.
Där hade de Bavariska härskarna innan klostret en fästning strategiskt placerad på den höga klippan mitt i Melk.

En tid senare, närmare bestämt år 1089, lät den dåvarande härskaren Leopold II uppföra ett kloster på platsen där fästningen stod och samtidigt ett ordentligt mausoleum för S:t Koloman. Leopold II kallade dit benediktinmunkar och donerade klostret till dem för att ersätta augustinkorherrarna som funnits i Melk under en tid.
I 600 år stod klostret pall för bland annat reformationer, turkarnas belägring och epidemier. Klostret hade stora nedgångar såväl som uppgångar, men för det mesta var det ett mycket viktigt religiöst och även konstnärligt centra i det område i Österrike där det ligger.

Därefter, år 1700, lät den dåvarande abboten Berthold Dietmayer riva klostret för att bygga ett nytt.
Den uppgiften föll på Jakob Prandtauer från S:t Pölten, en arkitekt vars ambition med projektet var att överträffa alla andra då existerande byggnader i barockstil, den stil som var mest prestigefull på den tiden.
När man själv skådar klostret kan man inte annat än medge att Prandtauer förmodligen lyckades utföra sitt uppdrag med bravur. 1736 stod klostret klart, vilket emellertid var tio år efter mästerarkitektens död (och det är det som står där än i dag).

Ett av de attribut som skiljer Benediktinklostret i Melk från många andra kloster är dess magnifika klosterkyrka. Interiören är fantastisk och de två kyrktornen reser sig högt upp på klippan och kan ses på långt håll.
Inne i klosterkyrkan bevaras kvarlevorna av St. Koloman samt de av andra helgon som haft stor betydelse för klostret.
I övrigt innesluter klostret ett imponerande och omfattande bibliotek, en över 100 meter lång korridor med helkroppsporträtt av alla de österrikiska härskarna samt bekväma gästrum för fina gäster.
Än i dag fyller byggnaden sin funktion som kloster. 30 munkar bor där; de vårdar klostret och lever i stort som bröderna från förr. Klostret hyser även en skola upp till och med gymnasienivå om cirka 900 elever. Det finns även en stor vacker trädgård, flera innegårdar och dammar som tillsammans gör klosterområdet komplett.
Klostrets mest värdefulla skatt är utan tvekan "Melkkorset", ett kors med en lucka på baksidan där en nagelstor träbit förvaras. Träbiten sägs vara en bit av Jesu kors.
Korset visas inte för allmänheten och förvaras högst otillgängligt för klåfingriga typer.

Färdandes med tåg från Wien till Melk höll vi uppmärksamt utkik efter klostret. Vi pekade frekvent på diverse kyrktorn och undrade om det kunde vara det i Melk.
Kyrktorn finns det gott om på denna sträcka, men när man väl ser Benediktinklostret i Melk kan man knappast missta det för något annat än vad det är. Man behöver ingen karta för att hitta rätt när man väl kommit hit, så att säga.
Klostret må vara i bruk och samtidigt vara en skola, men det har även ett utmärkt museum och hela området är väl anpassat för turister.
Bland annat finns högtalare uppsatta i parken som spelar ljud som låter som mässande munkar. Detta förstärker känslan av att faktiskt befinna sig vid ett kloster.
Det är lätt att under en rundtur i klostret förstå dess intressanta historia (tack vare bra utställningar), något som dessutom blir ännu bättre om man går på en guidad tur.
Klostret erbjuder mycket för den religions- och kulturintresserade turisten, men oavsett intresse är det en plats värd att besöka – om inte annat kan nämnda intresseområden här väckas till liv.
Åkte man emellertid endast hit för att se det berömda Melkkorset får man som sagt lämna platsen besviken.
Detta var inte fallet för oss, varför vi mycket nöjda begav oss vidare mot nya arkitektiska och konstnärliga mästerverk.

Jonathan Rex & Marcus Nordenstam
redaktionen@varldenidag.se