Vad händer när sådant vi tidigare haft vår trygghet i, som hälsa, jobb, ekonomi och välfärdssystem, visar sig skörare än vi för några veckor sedan intalade oss? Och vilka lärdomar kan vi dra av coronakrisen? Det frågar sig Olof Edsinger i en debattartikel i Aftonbladet.

En av de lärdomar han tar upp är de senaste decenniernas nedmontering av totalförsvaret.

”I denna ingick de flera hundra beredskapslager som fram till kalla krigets slut fanns utplacerade i Sverige. 'Just in time'-samhället må ha varit lockande för sin kostnadseffektivitet, men när krisen slår till står det sig slätt i mötet med verkligheten. Måtte vi ha lärt oss något av detta”, skriver han.

Men coronakrisen säger också något om den andliga fattigdom som blivit följden av vår inomvärldslighet och utbredda individualism, menar Edsinger:

”Det är inte någon nyhet att en kris kan bli en startpunkt för ett andligt sökande.”

Som exempel nämner han tolvstegsprogrammet, där utgångspunkten är insikten om att man har problem som man inte kan bemästra och att man i denna situation behöver hjälp av en högre makt.

”Visst är det smärtsamt att föras till en punkt där man förlorar delar av sin kontroll. Vår tids rädsla för sjukdom och död bottnar i just denna smärta. Men om den kris som vi nu går igenom kan göra oss lite mer flerdimensionella i vårt tänkande, kan något viktigt vara vunnet även i coronakrisens spår”, skriver Olof Edsinger.

Han avslutar sin artikel med påskens budskap om hopp.

”Det är en berättelse om Jesu lidande och död, som slutar med en förunderlig seger över det onda: En tom grav, och med den födelsen av vad som skulle bli världens största religiösa rörelse. Kanske kan även detta inge oss hopp i coronatider?”