Det inleds med en uppläsning ur Ola Wongs sjukjournal. Journalisten, som nu arbetar som redaktör på tidskriften Kvartal, gör i sitt sommarprat ingen hemlighet av att han drabbats av utmattningssyndrom.

Det hela verkar ha börjat 2013 då han och hans fru flyttade till Sverige efter elva år i Kina.

– Naglar och hår växte i den friska luften i Stockholm och astman och lunginfektionerna jag och min fru haft i Peking försvann. Men samtidigt fanns det saker i debattklimatet som störde mig, men som jag tryckte ner, berättar han.

Ola Wong upplevde att det fanns en slags märklig nationalism i Sverige som gick ut på att ”svenskarna nu var så moderna att de hade upphört att existera”. Man skulle inte längre säga ”vi”, man skulle inte tro att det fanns någon svensk kultur eller etniska svenskar och man skulle inte hävda att ett land behövde gränser.

– Däremot så uppmuntrades andra kulturer att uttrycka sig. Detta angavs som vägen till Det nya: ett harmoniskt mångkulturellt föregångsland.

Ola Wong, som var väl bekant med det totalitära, kommunistiska Kina, tyckte sig se vissa paralleller: Det var liksom inte okej att säga vissa saker och alla skulle lära sig att tycka likadant.

Värst upplevde Ola Wong att samhällsklimatet blev under migrationskrisen 2015. Medan han såg att de som kom till Sverige i stor utsträckning var outbildade, unga män visade medierna bilder på flickor och talade om kompetensregn.

– I stället för en öppen demokratisk debatt om vad den omvandlingen innebär hade man gått in i ett belägringstillstånd mot SD.

Ola Wong skrev ett manifest om att hösten 2015 i efterhand kommer ”framstå som någon form av kollektivt vansinne” och att svenska folket borde fått en chans att säga sitt om den stora invandringen, men kom fram till att inga tidningar skulle vilja publicera texten.

En journalistkollega inom radion fick dock se texten och ska då ha uttryckt sig gillande, men gav enligt Ola Wong rådet att strunta i samhället och i stället fokusera på sin familj. Journalister som skrivit liknande texter har haft en tendens att inte göra karriär, sade kollegan, enligt Wong.

Det var inte bara bevakningen av migrationspolitiken som gjorde Ola Wong frustrerad. Rapportering om könsidentitet, klimat och jämställdhet gav honom också huvudbry.

– Man lider av narrativsjukan, vanföreställningen att om man bara byter ut orden och symboler i sin beskrivning av verkligheten så kommer verkligheten att följa efter.

Enligt Ola Wong använder man alltså önskebilder för att ”uppfostra svenskarna”. Han menar att det inom journalistkåren finns en uppfattning om att uppgiften är att driva på i progressiv aktivistisk riktning för att motverka konservativa värden.

Det glapp som Ola Wong upplevde mellan verkligheten och det som medierna rapporterade om blev alltså till slut för mycket för honom. Efter läkarbesök tvingades han avskärma sig helt från nyheter och börja äta lugnande medel.

I dag har han dock kommit ut på andra sidan. Han gläds över att debattklimatet har ändrats när det gäller migrationspolitiken, men menar att vi fortfarande lever i ett samhälle där det kritiska tänkandet ofta stängs av.

– Ämnena och åsikterna ändras, men mekanismerna kvarstår, säger han.

Ett exempel är, enligt Ola Wong, att man i princip inte har fått rikta någon kritik mot den svenska coronastrategin.

Han berättar att hans pappa ibland uttryckte sig ganska extremt om svenskarna:

”Vi kineser hade inget val att bli hjärntvättade, men ni svenskar har ett val och ni gör det ändå.”

Ola Wong vill själv inte gå så långt, men menar att alltså att det finns ett visst korn av sanning i faderns ord.

– Den här benägenheten att låsa sin flagga och identitet till en åsikt är farlig, säger han.