Ökat våld längs osynlig gräns i Jerusalem

Jerusalem har varit en odelad stad sedan 1967. Det finns inte längre någon synlig gräns mitt i staden, men det finns fortsatt en osynlig skiljelinje där gränsen mellan den israeliska huvudstaden och det jordansk-ockuperade östra Jerusalem gick från 1948-1967. Längs den linjen har det varit en påtaglig ökning av antalet våldshandlingar de senaste veckorna.

Gill Schechter är tydligt frustrerad och arg. Han har bott i stadsdelen Armon Hanatziv sedan han var tio år gammal, "vägg i vägg" med den arabiska stadsdelen Jabal Mukaber. Han har ofta upplevt oroligheter, men aldrig något som kan liknas med det han sett den senaste tiden.

– I början av månaden blev ett hus nära mitt attackerat med brandbomber 15 gånger. Bland annat kastades en bomb in i badrummet hos en av de tre familjer som bor i huset. Lyckligtvis blev ingen dödad eller skadad i angreppen, säger han.

Gill Schechters egen fastighet drabbades av två brandbomber under en attack i slutet av juli. Alla växter på tomten brann upp och det var med nöd och näppe familjen lyckades släcka branden innan huset tog eld.

Jabal Mukaber är ett ovanligt område i Jerusalem. Invånarna är inte Jerusalem-araber, utan beduiner som bara varit här i ett par generationer. De olika familjerna har ursprung på flera håll i Mellanöstern och är inte präglade av någon särskild palestinsk nationalism. De har däremot en stark gemensam arabisk identitet.

Ofta har de i större grad utfört våldshandlingar mot varandra än mot judar, men det är på väg att förändras. Utöver de många brandbomberna mot Armon Hanatziv och en attack mot fyra poliser förrförra helgen, stod män från området bakom terrordådet mot synagogan Har Nof i november förra året. Där dödades fyra judiska män mitt under bönen, och en drusisk polisman.

Gill Schechter tvivlar på att de senaste veckornas angrepp skulle bero på att invånarna i Jabal Mukaber blivit uppjagade av att muslimska extremister nekats tillträde till Tempelberget, eller av premiärminister Netanyahus uttalande att judar även i fortsättningen ska kunna besöka Tempelberget några timmar varje dag.

– Redan förra hösten märkte vi att något var på gång, och varnade myndigheterna. De senaste angreppen började långt innan kravallerna på Tempelplatsen. Här i kvarteret är vi säkra på att någon utifrån står bakom och organiserar eller finansierar det. Den vecka det höll på som värst kom angreppen regelbundet varje kväll och det hela verkade noga planerat, säger Schechter.

Han vill inte spekulera i vem denne "någon" är, men nickar när palestinska myndigheter och den islamistiska rörelsen nämns.

De senaste två veckorna har israeliska myndigheter byggt ett stort stängsel runt det mest utsatta huset och polisen har upprättat en tillfällig kontrollstation med väpnad gränspolis i området där de två stadsdelarna möts.

– Vi är tacksamma för att myndigheterna har kommit på banan, men vi menar att det kom alltför sent. På vilken annan plats i världen skulle det accepteras i flera veckor att bostadshus attackeras med brandbomber, utan att kraftfulla åtgärder sätts in? På ingen annan plats än här, säger han uppgivet och slår ut med armarna.

Endast någon kilometer därifrån möter vi också en grupp internationella journalister Nir Levlovich, son till Alexander Levlovich, den man som omkom efter att hans bil träffats av stenkastare den 13 september.

– Det är svårt för mig att vara på platsen där min far mördades. Han var ung, bara 64 år, och han hade så mycket att ge andra människor. Han vigde sitt liv till att jobba med funktionshindrade i Jerusalem och han var den bästa far någon kunde ha haft, säger Nir Levlovich.

Nirs pappa var på väg hem efter att ha varit på ett judiskt nyårsfirande. När stenen träffade bilen körde han på en bred fyrfilig väg, mellan de judiska stadsdelarna Arnona och Armon Hanatziv och den arabiska stadsdelen Sur Baher. Där håller bilarna 80-90 kilometer i timmen och det kan förklara den tragiska utgången av stenkastningen.

– En sten kan döda. En sten dödade min far. Vad stenkastning kan orsaka vet också gärningsmännen, säger Nir Levlovich.

Polis har granskat en övervakningsvideo som visar att ungdomar från Sur Baher korsade vägen och kastade sten från den "judiska" sidan.

Sur Baher är en helt annorlunda arabisk stadsdel än Jabal Mukaber. I Sur Baher kan de flesta familjer berätta att de bott i Jerusalemområdet i hundratals år. Här är de flesta väl integrerade i det israeliska samhället och många har hög utbildning.

Stadsdelsordföranden Ramadan Dabesh var en av de första som framförde kondoleanser till familjen Levlovich. Han har själv fullt medborgarskap i Israel och menar att framtiden finns i Israel, inte i Palestina. Liksom Gil Schechter tror han att stenkastningen inspirerats av krafter utifrån.
– Vilka krafter vet jag inte, men vi har folk i området som aktivt stöttar antingen Hamas eller Fatah, säger han.

Dabesh berättar att samarbetet är gott med den nuvarande stadsledningen, som under kommunalrådet Nir Barkat har investerat i de arabiska stadsdelarna i långt större grad än tidigare.

Det bekräftas av Liron Derei, som har det administrativa ansvaret för både judiska och arabiska stadsdelar i södra och östra Jerusalem.
– Nir Barkat har en stark önskan om att jämna ut skillnaderna i staden. De senaste åren har faktiskt de arabiska stadsdelarna här i söder fått 50 procent mer medel till investeringar än vad de judiska fått. Bland annat byggs det skolor och vägar, säger han.

Även upproriska Jabal Mukaber drar nytta av investeringarna. I stadsdelen är 75 procent av invånarna under 18 år. Det byggs därför fyra nya skolor där, i tillägg till att vägnätet moderniseras.

De senaste dagarna har det varit mycket debatt i Israel om det är rätt att straffa föräldrar till barn som kastar sten. Ramadan Dabesh menar att det är fel att straffa föräldrarna, som ofta både har det dåligt ställt och är starkt emot stenkastningen.
– Fortsätt hellre satsningen på att upprusta de arabiska kvarteren, säger han.

En kilometer därifrån är Gill Schechter helt oenig.
– Vi stöttar Netanyahu fullt ut. Det är viktigt att föräldrarna också görs ansvariga, säger han.

Ett par kilometer norrut längs "linjen" på Oljeberget har omkring 1 000 judar slagit sig ned bland en stor majoritet araber. Även här har judar angripits den senaste tiden, men främst har angreppen inte riktats mot levande judar, utan mot döda.

Den judiska begravningsplatsen här är den största och äldsta i världen. De äldsta gravarna är från tiden för det första templet, men även kända personer från modern tid är begravda här, däribland premiärminister Menachem Begin. Sedan i somras har en rad gravar utsatts för omfattande vandalisering.

– Särskilt illa var det under en period för två månader sedan. Då blev gravstenar förstörda och skändade nästan dagligen, säger Jeff Daube, som leder en organisation som arbetar med att restaurera och bevara den gamla gravplatsen.