Etnografiska museet, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet är Stockholmsmuseer som tillsammans med Världskulturmuseet i Göteborg ingår i ”Statens museer för världskultur”. Nu vill myndigheten för dessa museer utreda en sammanslagning av de tre Stockholmsmuseerna. Resultatet skulle bli ett stort världskulturmuseum.
Vinsterna med detta skulle inte bara vara ekonomiska, utan skulle även ge besökaren ett bättre utbud och utveckla kunskapen om samlingarna, menar myndigheten.
Men det är långt ifrån alla som gläds åt planerna.
”Bah Kuhnkes kulturpolitik hotar kulturarvet” är rubriken på den debattartikel som Kinakännaren och skribenten Ola Wong skrev i Svenska Dagbladet den 28 september.
Regeringen vill använda museer som ideologiskt verktyg mot Sverigedemokraterna, men den pågående politiseringen av Världskulturmuseerna riskerar att i stället kratta manegen åt högerpopulismen, menar han.
Debattartikeln har dels sin upprinnelse i förslaget om sammanslagning, men också i intervjuer med museianställda, och i ett förslag till förändring gällande myndigheternas instruktion.
I detta förslag, som överlämnades av Ann Follin, överintendent för Statens museer för världskultur, har man tagit bort uppdelningen mellan Sverige och andra kulturer.
”Udden är riktad mot Sverigedemokraternas statiska kultursyn. Verksamheten ska betona kulturers föränderlighet, och mångfald av identiteter.” skriver Wong.
”Det vi ser här är en konflikt om vad som är kulturens uppgift. De klassiska idealen är kunskap, fritt tänkande och estetik. /…/ Men den för tillfället styrande normen är att kulturen ska få folket att tänka rätt”, fortsätter Wong.
Etnografiska museet öppnade den 1 oktober normutställningen ”Playground”. Där ställs berättelser insamlade på Pride i Göteborg ut, och det porträtteras ”normhjältar” och ”leks med normer”.
Ola Wong skriver i sin debattartikel att flera av varandra oberoende källor har berättat hur rädda de är att utställningar som Playground ska genomsyra museernas hela verksamhet.
”Det finns helt enkelt noll utrymme att uttrycka avvikande åsikter kring detta”, säger en anonym källa. ”Fokus på våra möten är hela tiden att locka minoriteter och hbtq-personer till museerna, retoriken är hela tiden att vi är alldeles för vita, alldeles för heterosexuella.” fortsätter källan.
Wong menar att en politisering av museerna öppnar dörrarna för en framtida populistisk högerregering, och att värdefull kunskap riskerar att försvinna. Han påpekar att över tio anställda har lämnat Världskulturmuseerna det senaste året. Områdesexperter på Grekland, Rom och islams kulturer finns inte längre på Medelhavsmuseet. Däremot har myndigheten en ”globaliseringsintendent”.
Museechefen Ann Follin tillbakavisar påståeendet att museerna skulle partipolitieras.
– Det här handlar inte om att gallra ut samlingar, att skingra kulturarv eller lägga ned verksamheter. Vi lägger inte ner några museer. Vi ser över möjligheten att lokalisera oss på ett sätt som gör att mer pengar frigörs för att kunna utveckla verksamheten, säger hon till Svenska Dagbladet.
Samtidigt har debatten om normkritik blossat upp på flera håll. Debatten har delvis sitt ursprung i museifrågan, men även i ett inställt kulturevenmang, och i det som Världen idag skrev om den 28 september: Radiojournalisten som inte fick granska UR:s normkritik.
Bland annat skriver Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet en text om att ängslighet har drabbat hela Kultursverige.
”Alla institutioner ska underkastas ett och samma normkritiska tänkande, allt och alla ska silas genom ett identitetspolitiskt durkslag. Annars kan man bli av med pengarna.” skriver hon angående regeringens kulturpolitik.
Även Liberalernas riksdagsledamot Birgitta Ohlsson ger sig in i debatten.
”Politisera inte museerna. Museerna ska sprida objektiv kunskap – inte uppfostra” skriver hon i en debattartikel i Svenska Dagbladet.